Nyckeln till att lära sig har åtminstone i min mening sedan en tid tillbaka varit experimentation. Efter det att jag först satte foten i ett gym i början på sommaren 2012 har jag testat så många olika träningsprogram, kostupplägg, tillämpat olika mycket viloperioder och i allmänhet hoppat runt mellan annorlunda filosofier och tankesätt vad gäller träning, hälsa och välmående att det är svårt att minnas alla. Många vägar har lett till återvändsgränder, det kan jag säga direkt. En sak jag dock lärt mig är att vi alla är olika; och eftersom vi är olika finns det inte ETT program som passar alla. Man får helt enkelt pröva sig fram och hitta vad som fungerar bäst för en själv.

Jag har alltid varit lite egensinnig; jag tycker om att göra saker själv och att gå min egen väg. Om det skiter sig så går jag helt enkelt tillbaka till noll och provar något annat tills jag lär mig vad som faktiskt är rätt för mig. Även fast jag i dagsläget är långt ifrån min optimala prestationsnivå måste faktiskt, utan att skryta, sägas att jag kommit relativt långt på mindre än tre år; från en 94 kilos val som knappt visste hur en hantel såg ut till att jag klarar av att sparas oavbrutet i 90 minuter med några av Sveriges bästa. Det är ändå någonting.

Hur? Det är förvisso en logisk fråga men samtidigt oerhört svår att besvara. Jag vet inte. När folk ser mig idag är det många som antar att jag alltid varit den jag är just nu; långt ifrån det, om de som lärt känna mig bäst i klubben skulle träffa på mig för ett par år sedan skulle de förmodligen inte tåla att vara runt mig i mer än ett par minuter. Jag var en riktigt idiot, det har jag inga problem med att erkänna. Förstå mig inte fel, det är inget jag grämer mig över eller ångrar; allt jag gått igenom och alla motgångar jag stött på har format mig till den ni ser framför er idag och även fast jag är långt ifrån perfekt känns det ganska bra. Jag möts i 99,9% av alla fall av leenden och människor verkar uppriktigt trivas i mitt umgänge och det är enligt mig tecken på att jag åtminstone gör någonting rätt. Eller, rättare sagt, att jag FÖRSÖKER göra någonting rätt.

Nu tappade jag bort mig lite. Som sagt kan det mesta av vad jag lärt mig tillskrivas dels en stor nyfikenhet på allt mellan himmel och jord, dels genom en ständigt närvarande drift om personlig utveckling och, sist men inte minst, genom mod. Då menar jag inte mod i dess väntade bemärkelse, att jag är någon sorts tuffing som inte blir rädd. Jag är ständigt rädd; ’hur ska jag betala räkningarna den här månaden?’, ’når jag mina mål?’, ’vad tycker folk egentligen om mig?’, ’duger jag?’ är frågor som alltsomoftast snurrar runt i mitt huvud. Tvivel finns nog hos alla, det handlar bara om att tro på sig själv och fortsätta framåt.

Med mod menar jag snarare en oräddhet inför att testa på nya saker och kanske mer en förmåga att inte binda sig till någon enstaka dogma eller ett tankesätt; det finns ingen som har svar på alla frågor och det är i mina ögon fullständigt ologiskt att kedja fast sig själv vid någon specifik teori, ideologi eller tro och därmed utesluta allt annat som finns att lära sig. Tyvärr är det ett misstag många gör och som tur är kom jag på det relativt tidigt i livet.

Så; jag har testat på måååånga olika sätt att äta på. Tryck i dig så mycket kolhydrater och protein som möjligt, kosttillskott, kosttillskott, kosttillskott, mejeriprodukter är nyckeln till ett starkt immunförsvar, grönsaker är det viktigaste som finns, fett är djävulen, fett är frälsning, vegetarian, inga kolhydrater, protein är inte så viktigt som de säger, mögelpartiklar orsakar tarmproblem, vitaminer, hit och dit.. Vissa skulle förmodligen se detta som dumdristigt och förkasta liknande tillvägagångssätt som misstag. I min ödmjuka mening kunde de inte ha mer fel! Genom all min experimentation (nu pratar vi bara om kosten, även när det kommer till träning har jag testat på en lång rad olika metoder) har jag lärt känna min kropp ner till minsta cell (inte riktigt, men det lät bra) och därigenom kan jag utan hjälp från någon annan pussla ihop ett kostupplägg som fungerar optimalt just för MIG.

Det här inlägget blev längre än vad jag hade tänkt mig så jag tar och knyter ihop säcken. Den senaste månaden har jag börjat träna betydligt hårdare än någonsin förr och av alla uppkommande tävlingar, träningsläger och resor att döma kommer det även fortsätta i samma linje. Jag är i stort en ganska glad person; självfallet har jag mina stunder av sorg, ilska och irritation, men sett till det stora hela har jag oftast ett leende på läpparna. På senare tid (det vill säga de senaste två veckorna) har det ändrats lite; jag har känt mig trött, har haft låg energi, blivit alltmer lättirriterad och i allmänhet sett på livet ur lite gråare ögon än vanligt. Således är det något som måste vara fel. Men vad..

Som sagt så känner jag min kropp ganska väl vid det här laget; jag vet när något inte står rätt till och det krävs ofta inte mycket för att lista ut vad som behövs för att åtgärda vad det nu handlar om. I detta fall är det mina matvanor; jag äter inte nog! När man tränar hårt kommer man till en gräns där mat inte längre är vad det brukar vara. Mat är inte till för att njuta (även fast jag älskar mat och faktiskt njuter av att äta saker jag tycker om) och middag är ingen helig stund på dagen då man samlas runt matbordet och fokuserar på varandra snarare än vad som är på tallriken. Mat är bränsle. Om du pumpar in bensin i en dieselmotor klarar den sannolikt inte många mil innan bilen bryter ner. Samma princip gäller kroppen; om du äter saker som av en eller annan anledning inte fungerar med din unika fysiologi kan du omöjligen prestera på något som ens liknar din optimala nivå. Enkel matematik.

Jag har under ett ganska bra tag nu undvikit kolhydrater i ganska stor utsträckning. Visst, jag åt fortfarande ris, sötpotatis och så vidare och har sedan länge varit väl medveten om hur kolhydratsintag påverkar ens energinivåer. Men, som sagt, jag tycker om att testa olika vägar. Jag var även under intrycket att alla grönsaker är bra grönsaker. Uppenbarligen är det inte så. Ofta efter en stor sallad upplevde jag magproblem. ’Det beror väl på alla fibrer’, tänkte jag. Frukt är väl likaså bland det bästa du kan äta? Inte nödvändigtvis. Jag blev nyligen klar med att läsa en av många kostböcker i min bokhylla, ’The Bulletproof Diet’ av Dave Asprey. Enligt Asprey lider många av oss, alltsomoftast ovetandes, av en rad tarmproblem som orsakas av osynliga mögelpartiklar som växer på många av våra ’vanliga’ matvaror. Eliminera de varor med hög grad av mögel, ät mycket av det som är bra för dig och känn dig fram för att hitta vad som får dig att må bra och vad som får dig att må dåligt. Enkelt va?

Det enda kruxet i Aspreys upplägg är faktumet att det i grund och botten INTE är anpassat för högpresterande idrottsmän. Kolhydrater skärs ner rejält och energin är tänkt att komma från fetter; avokado, kokosolja och så vidare är vad som ska vara ditt huvudsakliga bränsle. Jag har förvisso inte testat detta tillvägagångssätt längre än i ett par veckor men, som resultat av min goda kännedom om min egen kropp, känner jag direkt att någonting fattas. Hela grejen med den skottsäkra kosten är att bränna fett utan någon större fysisk ansträngning. För ’normala’ personer med andra ord, som inte har orken, tiden eller rentav lusten att spendera timmar efter timmar i gymmet. Samtidigt sägs hälsofördelarna med upplägget vara fenomenala och således är det något jag verkligen vill testa på. Vilket dilemma..

Det krävs dock inget geni för att lösa det. Jag fortsätter med min periodiska fasta som hårddraget innebär att jag inte äter förens runt klockan 14 (träningen slutar 13), efter jag kommer hem från träningen. Detta kan låta konstigt, det vet jag, samtidigt har jag gjort så länge och det fungerar alldeles utmärkt. Jag känner mig slö och klumpig om jag äter innan träning. Med det sagt dricker jag en shake med hempprotein (en av de främsta växtbaserade källorna till fullvärdigt protein) blandat med ett micronutrienttillskott, det vill säga grönsaker, alger, frukter och en rad andra ämnen man annars har oerhört svårt att få i sig i vårt moderna samhälle. Fiskolja, gott om vatten och en sorts naturlig energidryck (chiafrön och honung blandat med vatten) är det enda jag stoppar i mig under förmiddagen.

Sedan en tid tillbaka har jag ignorerat alla de teorier om att man MÅSTE få i sig elektrolyter och glukos omedelbart efter träning och helt enkelt väntat med att äta tills jag kommer hem och har duschat, vilket brukar bli runt 14. Då jag nuförtiden tränar både längre pass och hårdare än förut räcker detta inte längre; från och med nu kommer jag göra en poäng av att få i mig något (fruktjuice, naturliga powerbars eller sylt) direkt efter träning och sen äta en större lunch då jag kommer hem. På det kolhydratsladdar jag fyra gånger i veckan, två gånger i samband med middag och två med lunch. Resterande måltider kommer främst bestå av något sorts högkvalitativt protein, fetter och utvalda grönsaker (utan mögelpartiklar).

Nu till det bästa; ’Carb-Nite’! Om du, som jag, följer ett lågkolhydratsupplägg är detta ett av de bästa sätten att bränna överflödigt fett och i allmänhet komma i bra form, förutsatt att du får i dig nog av bra fetter och protein. Med det sagt har jag varken behov eller vilja att bränna fett och utan att skryta är jag redan i relativt bra form. När man till en början tillämpar detta upplägg bränner kroppen fett för energi istället för kolhydrater och därmed minskar man i kroppsfett. MEN (visst finns det alltid ett sånt?) du kommer till en gräns då det svänger; på grund av det låga intaget av kolhydrater, traditionellt en av de främsta energikällorna, går kroppen in i svältläge och i ett sådant tillstånd är fett det sista som bränns. Man börjar istället lagra fett och således är allt slit i onödan!

Lösningen? Det är onekligen en härlig sådan (med det sagt vet jag inte om det fungerar, men det är värt ett försök). Då och då återställer man på sätt och vis sin fysiologi med att en kväll, i mitt fall varannan vecka, helt enkelt släppa på alla hämningar och äta vad man vill. Kladdkaka, godis, bakelser, choklad – go nuts! Personligen är jag och har alltid varit lite av en gottegris, jag älskar godsaker! Så varför inte? Varannan fredag befinner jag mig med andra ord i himmelriket i ett par timmar och kan göra det med relativt gott samvete. Visst, jag kommer lägga på mig mellan ett halvt och ett kilo. Samtidigt handlar det främst om vattenvikt och oavsett så försvinner det i och med den ökade förbränningen upplägget sägs bidra till (än en gång – jag vet inte om det fungerar än) och tillsammans med mitt intensiva träningsschema kommer det inte göra någon större skillnad. Med det sagt kommer jag inte fuska med kosten när tävlingar närmar sig, då är det en strikt kost som gäller.

Ibland möts man av angenäma problem. Att äta mer är för mig inte precis svårt och jag ser fram emot att inte behöva gå runt hungrig större delar av mina dagar. Det var det, förhoppningsvis fungerar det. Om inte har jag lärt mig något nytt.