Nordic Open gick bra. Tre matcher, tre vinster, guld. Det är inte första gången jag vinner en turnering och förhoppningsvis inte den sista. Vad som var annorlunda med den här tävlingen jämfört med de andra var att jag gick in med en inställning att vinna. Jag var väl medveten om att jag kunde förlora och att det var en stark möjlighet. Samtidigt vågade jag för första gången försiktigt tro på att jag faktiskt skulle vinna och det gav mig en sorts kontroll på situationen jag aldrig känt förut.

Varför? Allt det arbete som lett upp till tävlingen. Jag har tränat hårdare än någonsin de senaste månaderna, gjort allt rätt (kanske inte allt, men det mesta) och verkligen förberett mig för alla de tävlingar som kommer. Alla fyspass jag bara ville slippa, alla de dagar man ville ligga kvar i sängen och all den smärta, trötthet och värk jag tagit mig igenom. De här månaderna innan sommaren kommer vara intensiva med många resor och många tävlingar. Det är vad jag jobbat mot och den första riktigt stora gick ju bra. Det stärkte verkligen min tro på mig själv. Att hårt arbete lönar sig och att man kan nå mål och drömmar bara man gör vad som krävs.

Med det sagt vet jag att den här vinsten inte är någon större grej. Jag är fortfarande ett vitbälte och i slutändan spelar det liksom ingen roll. Förutom vad jag tar med mig. Och det är just att allt ligger i mina händer; om jag vill så kan jag. Och jag vill verkligen. Nu vet jag med säkerhet att jag kan uppfylla min dröm om att nå relativt höga nivåer inom den här sporten. Det enda jag behöver göra är att jobba hårt nog. Så hårt jag kan, ständigt måste jag ligga på gränsen till överdrift. Det är så man blir starkare och bättre.

Jag är nu helt dedikerad till att leva mitt liv med jiu jitsu som främsta fokus. Det finns inga om eller men. Jag tror helhjärtat på att jag kan ta mig dit jag vill komma och tänker aldrig sluta kämpa för att nå dit. Jag kan liksom inte ge upp nu. En dag är jag förhoppningsvis där, sida vid sida med de vars youtube-videos och facebook-poster jag idag slaviskt följer. På sportens topp, i de största turneringarna och bland de främsta utövarna. Kanske. Jag tror i alla fall att jag kan nå dit och i slutändan är det väl allt som behövs; att tro på sig själv.