Nu är det bara drygt en vecka kvar till Finnish Open. Jag kan knappast beskriva hur jag längtat efter det här. Och hur fort tiden har gått. Det har gått snart ett halvår sedan sen knäskadan och då, i november, hade jag aldrig vågat hoppas på att jag skulle kunna tävla i april igen. Då var det fortfarande oklart om jag skulle operera eller ej. Men med bevis på att hårt arbete faktiskt kan löna sig så känner jag mig så otroligt taggad på att få dra på mig tävlingsgin och steppa upp på mattan igen. Vi blir ett skönt gäng som åker från klubben, det är en mycket viktig del av det hela, att få omges med dessa taggade människor som också vill åka dit och göra bra ifrån sig. Nu är det slutklämmen inför tävlingen, och jag fokuserar bara på att må så bra som möjligt. Det är högt tempo på träningen och alla känner av tävlingspeppen, och även de som inte ska tävla kör på hårt och är bra träningspartners till de som ska tävla, vilket är otroligt viktigt! En positiv sak är att jag slipper banta, för de har plockat bort viktklasser på tävlingen, speciellt för oss tjejer (vilket så klart inte är så jättekul). Jag kommer alltså gå i -69 istället, det känns helt ok eftersom jag brukar behöva banta för -64. Så nu kan jag äta på istället och känns mig riktigt stark. Det som är så kul med att inte ha tävlat på ett tag är att äntligen få testa hur en presterar på tävlingsmattan, jag tävlade sist i oktober i Brasilien och det känns som mycket har hänt sen dess. Den här våren blir spännande, efter Finnish väntar Danish Open och sist Fenix. Jag hoppas på bra deltagande i de två sista tävlingarna också!

Vi hörs!