Hej, det var längesedan jag skrev ett inlägg här. Jag har inte varit riktigt taggad pga sommaren har inneburit väldigt litet bjj för mig. För er som inte följt mig tidigare så är jag en smålänning som började min jiu jitsu-träning i Umeå för 4 år sedan, blev hooked som så många andra och började tävla ganska direkt efter. Efter 2 år flyttade jag till Malmö och numera tränar jag för Gabriel Rosberg på Art of Roll i Malmö och har mitt blå bälte under honom. Jag har alltid läst Grapplingbloggen och följt de olika bloggare som skrivit här och tyckt det varit jätteintressant att få ta del av allas olika BJJ-historier och fortsätter ständigt förundras över hur stark påverkan det har på människors liv och hur olika allas berättelser är. Jag kan ärligt säga att BJJ förändrade mitt liv, väldigt mycket och till det bättre. Det som jag tycker är det allra häftigaste är att jag, vid en ålder av 31 år, faktiskt på riktigt har börjat se mig själv och tänka på mig själv som en tävlingsidrottare. Det där har inte varit självklart, och det har inneburit mycket överläggningar med mig själv och även min omgivning. Det är spännande det där, för på min fritid så umgås jag väldigt lite med andra jiu jitsu-tränande och de som inte känner mig väl kan ha svårt att förstå hur viktigt det faktiskt är för mig. Och att jag faktiskt, hur liten tävling det än är jag ställer upp i, vill komma så förberedd och i bra form som jag bara kan. Och för någon som inte är insatt i det kan det vara svårt att förstå att man står över en öl med polarna 3 veckor före en tävling. Det här är nog en av de största förändringarna som träningen/tävlandet inneburit för mig. Sen jag började träna BJJ har mitt intag av alkohol sjunkit drastiskt. Inte för att jag var någon stor-suput tidigare men jag har en helt annan inställning till alkohol idag, något som jag är väldigt glad över. Alkoholkulturen i det här landet är väldigt stark och det är ofta som jag behöver förklara varför jag inte dricker. Jag har också märkt att jag nästan blir lite generad för att jag säger att nej jag dricker inte för jag ska tävla. Som att jag till och med själv börjar tvivla på att mitt eget tävlande är så pass viktigt för att avstå alkohol, det är ju som inte VM jag ska ställa upp i. Därför har jag tvingat mig själv att mer och mer börja tänka på mig själv som en tävlingsmänniska, med allt vad det innebär. Om jag ska kunna prestera på en tävling så måste min kropp också få de allra bästa förutsättningarna för det. Och egentligen är inte valet svårt, det är bara tänka på vad det är som ger mig mest tillbaka. Det BJJ:n har gett mig under dessa år kan inte någon utekväll med alkohol ens komma i närheten av. Och hur klyschigt det än låter så kan man faktiskt ha lika kul utan alkohol. För om man vänder på det, vad är det för vänner man har eller vad är det man håller på med som inte kan vara roligt och givande utan tillförandet av en dryck, som bryter ner kroppen?
Annars då, anledningen till att sommaren inneburit väldigt lite BJJ för mig är att jag har varit skadad. De senaste 9 månaderna har varit fulla av skador för mig, men nu börjar jag äntligen se ett ljus i tunneln. Jag har fortfarande ont av en muskelbristning ovanför ena knät sen min knäskål var på väg ur led. Men det går bra att träna och jag kämpar med rehab för att bygga upp styrkan i det benet igen. Jag har varit hos min grymma sjukgymnast och fått övningar för att stärka upp min nacke och min instabila högerskuldra som resulterat i nerver i kläm i skuldra/nacke och ömmande muskler i den regionen. Övningarna funkar kanon och jag har inte känt något alls sen jag började med dem. En uppmaning, ta hand om kroppen och kolla upp åkommor direkt för att slippa långdragna skador och smärtor. Pröva olika sjukgymnaster om du inte märker resultat och gör rehabövningarna, hur tråkigt det än är. Det är verkligen guld värt att kunna träna på utan problem.
Idag sätter tjejträningen igång igen på vår klubb, det blir kul. Hoppas det kommer mycket folk!

Tack för mig!
Ha det fint