De senaste månaderna, åren, på sätt och vis hela mitt liv fram tills nu har lett till månaden framför mig. Fyra tävlingar på fem veckor varav en utlandsresa och två inom Sveriges gränser väntar de närmsta veckorna. Den senaste tidens nästan överväldigande träningsprogram, all smärta, oro, förhoppningar och drömmar har lett till det här. Jag har förberett min kropp och mitt sinne för kamp, nu handlar det om att dyka upp och låta allt falla på plats. Det finns inga tvivel, ingen oro eller rädsla när jag väl kliver ut på mattan. Då handlar det bara om reaktioner, beslut och vilja. Det är det roliga. Tiden just nu är den jobbiga, den ständiga väntan.

Nu i helgen är det Nordic Open i Nacka, årets sista tävlingen på ”hemmaplan.” Två veckor efter det är jag i Long Beach, USA och gör mitt bästa för att bli världsmästare. Helgen därefter är vi i Stenungsund och tävlar i Swedish Open och sju dagar därefter kliver jag för första gången av tåget i Malmö och gör min väg mot riksfinalen i Svenska Grapplingligan.

På sätt och vis vill jag bara att allt ska vara över. Om jag kunde vakna upp imorgon och datumet var den 22:a november, dagen efter SGL, vore det en oerhörd lättnad. Samtidigt ser jag fram emot äventyren som väntar. Det blir intressant att se om jag verkligen har vad som krävs för att uppnå mina drömmar.

Det känns som om jag har väntat på den här tiden i hela mitt liv. Det är svårt att förklara men just så känns det, som om det är upp till mig att ta vara på vad som väntar. Innerst inne vet jag att jag kan vinna allt. Förhoppningsvis har jag rätt.