Patricia Kazimierczak är nominerad till ”Årets Förebild” på Kampsportsgalan och är därpå veckans profil på Grapplingbloggen! Läs mer om en av Sveriges främsta kvinnliga grapplers, hur hon började inom sporten, vad som kännetecknar hennes stil på mattan och hur hon reagerade på nomineringen här.

Patricia Kazimierczak har för vana att stå på podiet och har gjort så i några av världens absolut största BJJ- och SW-tävlingar – brons i VM, brons i EM, SM-guld och silver och en rad andra nationella såväl som internationella medaljer har det blivit över åren.

Vid årets Kampsportsgala var Patricia nominerad till Årets Förebild, ett pris som på ett sätt är väldigt annorlunda alla de medaljer Prana Jiu Jitsu:s brunbälte samlat på sig över åren. På ett annat sätt är det väldigt snarlikt – hårt slit och målmedvetet arbete som kantats av motgångar, skador, frustration och tårar leder ofta till att man i slutändan får den utdelning man sökt, vare sig det handlar om en guldmedalj eller en av de finaste utmärkelser man kan få som svensk kampsportare.

En rörd Patricia berättar om hur hon fick reda på att hon var nominerad, vad en förebild är för henne och hur hon ser på sin egen roll som förebild:

Jag fick ett samtal av en vän som ringde för att gratulera mig till nomineringen. Jag förstod inte riktigt vad hon menade och hon skickade då en länk där det stod att jag hade blivit nominerad. Jag blev jätterörd när jag läste det och släppte faktiskt en och annan tår. Jag funderade lite på varför just jag hade blivit nominerad, med tanke på att det finns en massa fantastiska människor som gör väldigt mycket för andra inom kampsportsvärlden och kände såklart en otrolig tacksamhet inför det. Att vara en god förebild för mig, innebär inte att man ska sluta vara sig själv, utan att försöka skapa förutsättningar för andra som man kanske själv inte hade eller som andra hjälpte en att få. I mitt fall har det nog främst handlat om att låta tjejer och kvinnor ta den plats som de förtjänar i, många gånger, mansdominerade forum.

På lördag hålls Kampsportsgalan på Berns. Jag har aldrig tidigare deltagit så det ska bli superkul att få klä sig i något annat än en GI. Det är superkul att det finns en gala för just de olika kampsporterna, som i andra idrottssammanhang inte alltid får den plats den borde ha. Prana Jiu Jitsu är också nominerade till Årets klubb och Max Lindblad till Årets mästare, vilket är superroligt!

De stora framgångarna på tävlingsmattan talar för att Patricia har hållit på med kampsport sedan barnsben, men faktum är att hon inte började med idrott förrän hon först klev in på Prana Jiu Jitsu i Stockholm som 24-åring. Som många andra grapplers var Patricia inte den typiska sportfånen under uppväxten och fastnade bland många andra saker för den unika gemenskapen som hittas inom Brasiliansk Jiu Jitsu:

Jag började träna BJJ på Prana Jiu Jitsu när jag var 24 år och hade ingen tidigare erfarenhet från idrott. Jag har äldre bröder som hållit på med thaiboxning och tae-kwondo, vilket gjorde att jag hade en del erfarenhet av att se på tävlingar. Själv var jag den som skolkade från skolgympan och kunde göra typ två sit-ups när jag kom till klubben. Väl där tog det några månader innan jag faktiskt bestämde mig för att börja. Det var svårt, hårt och alla som körde var så himla duktiga, men jag bestämde mig en dag för att jag också skulle bli bra och fortsatte. Idag kan jag göra lite fler sit-ups. Kompisarna på klubben har gjort att klubben blivit som ett andra hem. Det är de man skrattar och gråter med och det är de som håller en om ryggen när man går upp på tävlingsmattan. Den gemenskapen har jag haft svårt att hitta i andra sammanhang.

Vad kännetecknar då Patricias stil på mattan? Personligheten speglas i grapplingen och nya tekniker nöts in med hänsynslösa repetitioner. För en som sett henne tävla ett antal gånger kan jag även vittna om att Patricia grapplas med stort hjärta och mycket intensitet. Sättet hon ”ger sig själv nya uppdrag” på är väldigt intressant och något jag personligen kan känna igen mig i, att gång på gång gå på samma teknik, exempelvis en viss sorts passering, tills den sitter. Oavsett hur många gånger man blir svept:

På mattan är jag nog samma person som i mitt vardagliga liv. Vissa dagar mjukare, andra hårdare men alltid med tanken att jag ska bli bättre på det jag gör. Jag brukar ge mig själv uppdrag vecka för vecka. Exempelvis så ska jag försöka passera på ett visst sätt den här månaden, då handlar det bara om det och jag kan bli svept tusen gånger tills det sitter. Min stil på mattan handlar mycket om vem jag möter. Jag älskar att spela guard, men vill hela tiden utvecklas i mina passeringar och avslut från topp, så det är fokus just nu.

Tack för din tid Patricia och stort grattis till alla dina välförtjänta framgångar! En bättre förebild är svårt att tänka sig!

Foto: Von G Photography, Morganskort.se