Dusanka Bozovic tog en silvermedalj på Fila Grappling VM 2010 i -65kg damer NoGi.

Kan du berätta om dina matcher?
Första matchen var mot en polska som haft bra resultat på internationella tävlingar. Jag började med att försöka få in en giljotin, men det lyckades inte och vi hamnade på marken. Hon mountade mig och hade bra kontroll vilket gjorde att jag inte kom någon vart, men trots det fick hon inte in några submissions. Hon vann matchen på poäng. Nästa match var mot en serbiska. Återigen gick jag på en giljotin (min favorit för övrigt) och den satt efter ett par sekunder. Sedan var det tyvärr slut på motståndare i den viktklassen. I öppna viktklassen mötte jag en italienska. Jag plockade fram giljotinen igen och den gjorde sitt jobb några sekunder senare. Oturligt nog så skadade jag knät rejält två gånger och tvingas avbryta allt tävlande.

Dusi på andra plats.

Hur kommer det sig att du inte ställde upp i Gi-tävlingen?
Se svaret ovan, pajat knä. Försökte mig på en match i öppna efter att jag skadat knät första gången, men skadade det igen. Fanns inte en chans att jag skulle kunna tävla igen nästa dag på Gi-tävlingen.

Känner du att du var väl förberedd inför VM?
Jag skickade in ansökan på vinst och förlust så det var en evighets väntan några veckor. Började plugga 150% i januari på Universitetet, samtidigt som jag bor i Södertälje och även jobbar 70% natt där. Utöver det så tränar jag på Carlson Gracie Stockholm på Söder alla lediga kvällar. När jag fick beskedet om att jag blev uttagen till landslaget så var jag efter ett par veckor tvungen att frysa mina studier och ta lite ledigt från jobbet för att kunna ladda ordentligt med träning och vila. Min tränare Sergo Leites var en klippa med sitt tålamod och engagemang när det kom till träningsupplägget där jag lärde mig att ”våga” prova nya saker istället för att förlita mig på mitt gamla game. Just när jag fått in flytet och blivit märkbart bättre på det mesta så åkte jag på en dunderförkylning veckan innan avresan och tappade 2kg vilket gjorde att träningen blev lidande. Överlag så kunde jag nog inte förberett mig bättre med tanke på alla förutsättningar, inte minst den korta tiden från att ha skickat in intresseanmälan till att faktiskt åka och tävla.

Hur var stämning i landslaget under tävlingen?
Trots två dagar av 12 timmar i tävlingsarenan av väntan och väntan och lite mer väntan så lyckades vi alla ha ett leende på läpparna ändå. Det var ett grymt härligt gäng och det blev många skratt. Jag tycket att stämningen var mycket god och vi stöttade varandra väldigt bra. Jag ser verkligen framemot att åka och tävla med det här landslaget igen.

Hur upplevde du arrangemanget som hel het?
Jag hade fått den uppfattningen av tidigare deltagare att det skulle vara en otroligt bra organiserad tävling. Tyvärr så blev det låååååånga dagar då de endast hade två mattor mot förra årets tre och lite administrativt strul. Det bästa med hela arrangemanget var dock alla deltagares goda humör, sportsliga uppförandet och kamratskapen länderna emellan.