Myten om hurtbullen Sara.
När folk får höra att jag cyklar ca 2,6 mil om dagen till och från skolan och träningen, och även gör detta under vinterhalvåret så gott det går, spärrar de ofta upp ögonen med skräckblandad förundran och undrar; hur kan jag orka det?! Och ujujuj! vad hurtig jag är!
Hela grejen är att de har fattat fel. Helt fel. För om jag ska avslöja en hemlighet så är jag är inte ett dugg hurtig, jag är lat.
Det är nämligen som så att jag cyklar överallt på grund av att jag är så fruktansvärt lat, att jag blivit hurtig. Som när vänsterextremister är så extrema att deras agerande i mångt och mycket inte skiljer sig från högerextremisterna, trots att de ska vara varandras raka motsatser. Ungefär så. Jag är så lat att jag inte orkar gå upp de där tio minuterna tidigare på morgonen som behövs för att hinna ta bussen istället. Jag är så lat att jag inte orkar gå till och från busshållplatsen. Framförallt är jag för lat för det här evinnerliga väntandet och tidspassande som bussar kräver! För mig är den fysiska ansträngningen det innebär att cykla så mycket mindre än den psykiska påfrestning som det här med bussar, köer och tidtabeller innebär. Dessutom är jag så gott som alltid ute i grevens tid, och cyklar jag så trampar jag bara lite extra och kommer i tid, medan om jag tar bussen får jag snällt gilla läget och vänta på nästa buss och komma för sent. Jag beundrar ert tålamod, ni människor som orkar sitta i bilköer, orkar vänta på bussar och som alltid planerar er tid perfekt! För jag fattar inte hur man orkar det. Jag blir stressad och får ont i magen av att sitta fast i bilköer och blir nedstämd av att sitta på bussar eller att vänta på dem.
Alltså cyklar jag. Inte för att jag tycker om det, eller för att jag är hurtig eller för att jag vill träna även på väg till skolan eller för att jag är miljövänlig, eller på grund av någon annan hedervärd anledning, utan helt brutalt ärligt för att jag är lat.
Nu ska jag cykla till träningen och mycket möjligt så kanske jag köper pepparkaksdeg att kalasa på, jag måste ju få fira att jag klarat min statistiktenta (var bara tvungen att få in det här, för jag är så glad!) och nu behöver jag inte heller banta ner mig till -60 kg inför Alive X, eftersom den är framflyttad till januari! Passar mig och min kaos-ekonomi ack så mycket bättre!
//S.