På tåget till och från träningen sitter jag och läser en av de där skrämmande matböckerna. Jag som har varit så lyckligt ovetande fram till nu. Fick förklarat för mig en sak som jag tänkt på i bra många år, nämligen smaken bakom de vidriga och svarta oliverna. Jag har alltid tyckt att de smakar cancer. Fråga mig inte hur i hela friden det smakar, men det är det första ordet som poppar upp i huvudet när en svart oliv, mot min vilja, lyckas hitta sin väg in i min mun. Anledningen till deras skumma smak är att de egentligen är gröna oliver som blir färgade till svart. Tviiiii. Jag får lust att spotta, skrubba rent tungan och halsa klor bara vid tanken på hur mycket kemikalier och päckel man får i sig utan att veta om det. Fast jag tror i ju för sig inte att klor är så mycket bättre, men budskapet går nog fram. Hoppas jag. Kunskap är makt. Kunskap är bra mat.

I tisdags hälsade jag på hos bläckfiskarna i deras bunker på Örnsberg. Maria och Eric som driver Liljeholmens BJJ är gamla träningskompisar till mig från klubben förr, i Södertälje. Tråkigt nog var inte Eric på plats, för han har nyligen opererat sitt knä efter en korsbandsskada. Den senaste flugan inom BJJ? Desto roligare var det att få sparras med Maria i nästan en hel timme. Det var lika kul som alltid att köra med henne. Hon fick dock påpeka vid två tillfällen att jag skulle köra på, vilket berodde på att Dusi-pratkvarn malde på om allt möjligt och inte hade förmågan att rulla samtidigt. Det blir lätt kaffe-rep-light när jag kör mot andra tjejer. Kan inte rå för det. Det gäller att vara effektiv i dagens stressiga tider. Hinner man inte ses utanför mattan, ja då blir det en snabb uppdatering på plats när tillfälle ges. Bra BJJ och mycket skratt hinner man också med. Kan det bli bättre. Näh, just det.

I onsdags på Carlson Gracie hade vi knökfullt med folk. Inte ens två loppor skulle fått plats att göra upp på mattan. Två pandor och ett gäng killar från Köping rullade med oss. Alltid trevligt med besök. Synd bara att man inte har tid att köra med alla. Sedan hade vi även tjejbesök, Patricia, från Prana, som tidigare under dagen även varit på Nacka och rullat. Idag fredag blir det hennes tur att besöka bläckfiskarna. Lyxigt. Jag ska glida förbi Prana någon dag. De har tydligen renoverat under julen och sen har jag aldrig varit där heller. Alltid lika kul att se hur folk bor. Ja klubben vi grapplers tränar på, brukar ju bli vårt andra hem.

Den största delen av träningen rullade jag med glada Kata-pullt. Vi skrattade och babblade en massa, men när det kom till kritan blev det en hel del hardcore BJJ. Hon blev bättre och bättre för varje gång på att få in lås och stryp. Jag valde att rulla på relativt låg växel under passet. Vissa gånger känns det skönt att vara träningsdocka och köra defensivt. Man uppskattar sedan mera de gångerna när man lägger den offensiva sidan till och det går bra. Ego boost, check! Lite som när man tävlar. Man måste våga förlora för att sen komma tillbaka starkare. Självklart eftersträvar jag ju inte förluster, men om de kommer så tar jag det inte så hårt. När jag sen vänder på steken, ja då blir det kalas.

Nu i dagarna har jag blivit sjukt taggad på att få tävla igen, så fort det bara går. Det kanske kommer ta ett par tävlingar för mig att komma upp på prispallen igen. Helt acceptabelt. När jag sen blivit tillräckligt varm i kläderna, då kommer jag garanterat skina starkare än solen, av lycka. Glädjen finns alltid med mig oavsett vinst eller förlust. Så länge jag kan tävla och träna finns det inga sura miner.

 

 

Veckans snorkråka; fick killen på klubben på sig som `mobbar´ mig för mitt bloggande.

Veckans asgarv till tårar; efter jag hört orden ”strumpludd och smulor i sängen”.

Veckans svåraste beslut; hoppat av skolan.

Veckans bästa beslut; mer tid åt träningen.