FILA är det internationella brottningsförbundet som administrerar de olympiska grenarna fristil och grekisk romersk. 2007 togs även grappling med och förbundet började mer eller mindre omedelbart jobba för att sporten skulle uppnå olympisk status. FILA har även Gi grappling på programmet men det märks att de inte satsar lika mycket på detta och det gör inte heller de tävlande länderna. En del länder skickar separata Gi lag medan andra tävlar i både No-Gi och Gi, vissa hoppar helt över Gi-tävlingen som därför blir betydligt mindre.

Den första internationella tävlingen, World Wrestling Games hölls 2007 i Turkiet. Det var mest lite blandat med folk från olika europeiska länder samt USA som deltog. USA satsade redan från början stort och höll först regionala och sedan nationella uttagningar för att ta ut sitt lag bl.a. vann Ricky Lundell -70 kg före Jeff Glover och Alberto Crane i den amerikanska uttagningen. USA gjorde rent hus på tävlingen och vann alla viktklasser. USA:s lag bestod bl.a. av Darren Uyenoyama, Ricky Lundell, Bill Cooper, Jeff Monson, Felicia Oh. Jag och Mattias Awad var med i -80 och jag förlorade (läs blev mosad) mot Don Ortega som senare vann finalen mot Bill Cooper.

2008 hölls första VM i Schweiz. Detta var en väldigt stor tävling med representation från många länder och nu hade många skapat landslag. Tävlingen var proffsigt arrangerad. USA kom åter med ett mycket bra lag men fick en hel del konkurrens av både Frankrike och Canada som hade starka lag. Brasilien och Japan hade duktiga utövare om än inte yttersta elit och inte heller fulla landslag. Några riktigt bra matcher var finalen i -70 kg mellan Ricky Lundell och Nicolas Renier samt finalen i -80 mellan Jacob Volkman och Marcello Salazar Bergo. Arnela Hadzisulejmanovic och jag var med denna gång och Arnela tog ett silver i Gi-klassen. Jag vann första matchen mot Gustavo Picone från Brasilien och förlorade andra på poäng efter förlängning mot en italienare.

 Tävlingsarenan i Schweiz

2009 hölls VM i USA. Det märktes att amerikanerna var vana att arrangera tävlingar. Allt var väldigt bra skött med det officiella hotellet, transporter, information, media o.s.v. Det var ganska många landslag på plats men några färre än året innan. Däremot hade USA, Brasilien och Canada mycket bra folk. Eftersom det var tillåtet med 4 deltagare per land blev USA väldigt dominant och vann alla viktklasser utom -74 kg där jag förlorade finalen mot Nicolas Renier samt -55 damer som vanns av Laurence Fouillat, Frankrike. I -84 kg var Ben Askren dominant och slog ut flera duktiga brassar. Legenden Rodrigo Comprido Medeiros var med i -96 kg där han vann Gi klassen men bara kom på 7:e plats i No-Gi.

Finalmatchen mot Renier.

 httpv://www.youtube.com/watch?v=z5eDI2UEN5U

När jag ser matchen nu i efterhand finns det flera saker jag inte är nöjd med men Renier är den mest meriterade No-Gi grapplern i Europa oavsett vikt med både EM- och VM-guld i FILA samt vinst i båda senaste ADCC European trials så det var väl inte så konstigt att jag inte räckte till.

2010 hölls VM i Polen. Denna tävling var inte så bra arrangerad. Den drog ut för mycket på tiden och matchlistor uppdaterades inte riktigt som de skulle. Denna gång skickade Sverige för första gången ett landslag. Vi placerade oss som tredje bästa nation efter USA och hemmanationen Polen. Detta var en otrolig prestation i konkurrens med 23 länder. Detta var det VM som hade flest representerade länder men den var inte störst i deltagarantal beroende på att varje land bara fick skicka 1 deltagare per viktklass istället för tidigare 4. VM fungerade detta år som kvalifikation till Sportaccord Combat Games i Peking. De 8 bäst placerade på VM i -70 kg, -80 kg, -90 kg och -60 kg damer fick en plats. Att grappling fått en plats där innebär att de tagit ett steg närmare olympisk status.

Förutom VM har det även hållits EM 2009 och 2010.

Jag upplever att de europeiska länderna satsar mycket på mästerskapen (EM och VM) och standarden är ganska hög, nivån på grapplingen i Europa har verkligen höjts de senaste åren tycker jag. De länder i Europa som generellt är bäst är Frankrike och Polen med kanske Sverige tätt därefter. Finland har ju också många duktiga men de har precis gått med i FILA så det första mästerskap de deltog på var på EM i år där Tom Niinimäki tog brons i -70 kg.

Lite kort om hur det ser ut i olika länder:

Polen har väldigt många duktiga grapplers de flesta med bjj bakgrund med ett ganska långsamt och tätt game. Har satsat hårt under förra året där de även var arrangörer för både EM och VM.

Frankrikes lag består av flera bjj svartbälten och luta livre brun/svartbälten. Deras lag kör väldigt mycket på samma sätt, mycket snabba nedtagningar och snabbt spel över huvud taget, väldigt snyggt och tekniskt grapplinggame. De satsar hårt på sitt landslag och skickar alltid fulla lag (inte berusade utan deltagare i varje klass). Jag har ju tyvärr förlorat mot fransmän i både finalen -09 och -10.

Ryssland och de andra östländerna (Ukraina, Litauen, Bulgarien, Ungern m.fl) är det ofta svårt att veta något om, ibland har de mycket duktiga samboutövare eller fristilsbrottare som skolat om sig medan de andra gånger kan ha med ganska ensidiga traditionella brottare.

Italien och Spanien brukar ha fulla landslag som håller bra nivå, de brukar ta någon medalj på mästerskapen.

Tyskland har inte brukat skicka fullt lag men har haft några före detta Bundesligabrottare som man inte ska räkna bort samt några meriterade MMA-killar. I övrigt ligger de en bit bakom toppen.

Grekland, Kroatien, Serbien, Schweiz och Österrike brukar skicka halvfulla lag av varierad standard, vissa mycket duktiga medan andra håller lägre nivå.

Canada skickar alltid bra lag.

USA satsar som jag skrev innan mycket på sitt landslag. De håller först regionala uttagningar och sedan nationella uttagningar och därefter har de ett träningsläger på ATT för att toppa formen. De har även Ricardo Liborio som coach.

Japan har endast brukat ha 2-4 deltagare per mästerskap men det har varit med några Shooto och Deep veteraner om än inte några av de största namnen.

Brasilien har skickat lag förutom till sista VM:et i Polen. De brukar ha bra deltagare naturligtvis men inte de allra största namnen. Eventuellt skulle jag kunna tänka mig att det beror på att team-kulturen är så stark där att det kanske blir svårt att jobba med landslag.

Jag har ju varit med på FILA:s tävlingar några gånger och tycker att det är kul att tävla på detta sätt d.v.s. i form av landslag, dels tävlar man ju individuellt men även tillsammans där man representerar Sverige.

SSWF har valt att knyta sig till FILA p.g.a. att det endast är detta förbund som är organiserat så att man tävlar och representerar sitt land d.v.s. i landslag och det är så det måste vara enligt de krav som ställs från de flesta nationers idrottsförbund, i vårt fall RF. Det är t.ex. svårt att få landslagsstöd annars. Dessutom måste det internationella organet (här FILA) enligt RF och andra länders idrottsförbund vara uppbyggt enligt en viss struktur.

FILA Grappling regler 2010-2011 i förkortad svensk version

Reglerna har ändrats en del under åren men nu verkar de vara spikade. Jag har här nedan försökt att översätta och förkorta från regelboken som annars finns här: http://www.fila-grappling.com Gå in på grappling sedan regulations.

Reglerna är framtagna för att uppmuntra till submissionförsök före poängsamling för att göra sporten åskådarvänlig, vilket anses viktigt för sportens framtid.  

Viktklasser

Herrar: 60-65-70-75-80-90-110kg och öppen viktklass

Damer: 50-55-60-65-75kg och öppen viktklass

Matchtid

5 minuter. Vid oavgjort resultat blir det övertid 1 minut. Då sker en lottning där en av de tävlande lottas att denne måste ta poäng för att vinna matchen, i annat fall vinner motståndaren. Här gäller s.k. sudden death där den som tar första poängen vinner matchen. Lås ger självklart också matchvinst.

Turneringssystem

Lottning sker utan seedning. Utslagsturnering med återkval, vilket innebär att de som förlorat mot finalisterna gör upp om bronsplaceringarna. Den som förlorat i åttondelen möter den som förlorat i kvarten där vinnaren sedan får möta den som förlorat i semifinalen. Detta sker på båda sidor av turneringsträdet och två bronsmedaljörer utses. Chansen blir då stor att ”rätt” medaljörer utses eftersom man har chans på medalj även om man förlorar mot vinnaren i första matchen.

Förbjudna tekniker

Heelhooks, neckcranks, slams (förutom vid nedtagning), nedtagningar där motståndaren landar på nacke eller huvud.

Passivitet

Om en tävlande uppenbart ”stallar” d.v.s. undviker att brottas får denne först en tillsägelse av domaren, därefter om den varnade inte ”öppnar upp” tilldelas motståndaren 1 poäng, därefter ytterligare 1 poäng och sedan sker diskvalificering.

Poängsättning

1 p för nedtagningar. Hopp till guard räknas som nedtagning. Däremot inte aktivt låsförsök från stående där man hamnar underst eller aktivt nedtagningsförsök där man blir kontrad så man hamnar underst.
Måste hållas 3 sek.
 
1 p för svep.
Måste hållas 3 sek.
 
2 p för sidposition
Man får poäng för positionen och inte passeringen i sig. Måste hållas 3 sek.
 
3 p för mount.
Måste hållas 3 sek.
 
4 p för rygg.
Hookar inne eller fig4. Måste hållas 3 sek.
 
1 p escapes.
När man från en position som motståndaren fått poäng för (sidposition, mount eller rygg) lyckas ta sig till neutral position (sluten guard eller stående). Måste hållas kvar i 3 sek.

Poängen räknas i progression, vilket innebär att poäng endast ges när förbättring av position sker. Detta enligt ordningen sidposition→mount→rygg. Exempelvis tar du ner motståndaren (1 p), passerar guard (2 p), mountar (3 p), tar rygg (4 p). Du har då 10 poäng och vinner matchen på teknisk överlägsenhet (vid 10 p överläge). Man kan aldrig få poäng för en sämre position än den man tagit poäng för, t.ex. om man tagit poäng för rygg (4 p) så får man inga poäng om man går till mount. Detta förhindrar poängsamlande (utan positionsförbättringar) och borgar för att det enda som blir intressant är att förbättra positionen för att få poäng eller gå på submission. Om man tar rygg (bästa positionen) kan man inte ta fler poäng utan att motståndaren får escapepoäng (tar sig till en neutral position d.v.s. sluten guard eller stående) eller tar egna offensiva poäng. Då kan man börja ta poäng igen. Detta är deras argument till aktiva matcher, att man då måste gå på submission. Escapen fungerar likadant om motståndaren passerar din guard (2 p) och du sedan plockar tillbaka guarden (1 p).  

Omstartspositioner

I händelse av att utövarna kommer i sådan position att ingen av dem har kontakt med någon kroppsdel innanför cirkeln på mattan kallas de till omstart enligt någon av nedanstående positioner.

Stående

Om utövarna kommer utanför mattan i stående position eller position där ingen är överst i markposition och inga poäng givits för sidposition, mount eller rygg.

Öppen guard

Om utövarna kommer utanför mattan med en utövare överst där inga poäng givits för sidposition, mount eller rygg.

Sidposition

Om utövarna kommer utanför mattan när en av dessa har tagit poäng för sidposition. Från detta läge kan endast poäng för mount och rygg ges.

Mount

Om utövarna kommer utanför mattan när en av dessa har tagit poäng för mount. Från detta läge kan endast poäng för rygg ges.

Rygg utan hookar

Om utövarna kommer utanför mattan när en av dessa har tagit poäng för rygg. Från detta läge kan inga poäng ges annat än om den andre utövaren tar sig till neutral position dessförinnan.

Min personliga åsikt om reglerna är att de är mycket bra. Jag tycker att det är logiskt att tänka att man måste förbättra sin position för att få poäng. Matcherna blir väldigt aktiva och intensiva med många låsförsök. Det enda jag tycker skulle vara annorlunda är att jag tycker att det skulle ge nedtagningspoäng även när någon hoppar på lås från stående eller när någon kontrar ett nedtagningsförsök så man hamnar underst i guard. Detta eftersom jag tycker att det blir så subjektivt att bedöma vad som är ett aktivt nedtagningsförsök som misslyckas och vad som är ett guardhopp.

Nästa vecka skriver jag om bantning inför tävlingar.