Hej allihopa!!!

Så för att uppdatera lite, tävlade på VM och det gick inte som jag hade velat men det var ändå en bra upplevelse. Hade ingen tur med lottningen, fick köra mot Angelica Galvao i första matchen. Har tränat med henne förut men hon har verkligen lagt på sig muskler sen dess. Hon är en vän till mig så det var lite jobbigt att veta att jag skulle köra mot henne men på samma gång var jag alldeles för taggad och sugen på att tävla för att låta det påverka mig. Mattan är mattan och det som händer där har inget med personliga relationer att göra. Vänner utanför mattan men på mattan är det business som gäller!

Jag körde en riktigt bra uppvärmning och allt kändes superbra, jag tränade riktigt hårt inför VM, hade stort stöd hemifrån, dels från min familj men även från klubben. Speciellt kära Linda som peppat hela vägen, så när jag förberedde mig i hallen så kändes allt bra. Efter vad kändes som en väldigt lång väntan så blev dte min tur att tävla. Hade  landslagscoach Ricard med mig och det kändes riktigt tryggt. Ställde mig på mattan, och ville allt för mycket och för snabbt, borde hållt mig mer cool men blev för ivrig i starten och drog slarvigt till guard. Gamet blev öppen guard, jag attackerade mycket men stark som hon var lyckades hon hålla sig undan mycket, hon tvingade mig att turtla men jag kom tillbaka till guard. Hade ett triangelförsök, men när jag skulle tighta till lyckades hon slita sig ur och återfå hållningen. När det kanske var en minut kvar så stod det två-noll i fördelar till henne. Vi blev stående, hon hoppade guard och jag lyckades passera men inte hålla kvar utan hon scramblade, jag kom runt på ryggen på henne, jobbade in ena hooken, försökte febrilt få in andra men lyckades inte. Matchen slutade 2-0 i fördelar till henne och det kändes surt. Matchen efter vann hon med 13-0 (poäng) och finalen på en minut. Så hon blev världsmästarinna. Det kändes så otroligt tungt efter. Att veta att jag går så jämnt med henne känns bitterljuvt, känns som om jag hade kunnat tagit det, men ändå som att jag har så mycket att jobba på. Nummer ett att behålla mitt cool. Men det är svårt när man vill något så otroligt mycket. Men man får ta ett steg i taget, tillbaka till mattan och träna mer, och så måste jag tacka för allt stöd, betyder mycket!!

Dagen efter var det öppna, körde mot Mackenzie Dern, har kört mot henne förr, och gjorde en riktigt bra match mot henne, trots att jag förlorade så känner jag mig ändå glad över den matchen. Jag vet att speciellt början av den var grym. Men VM bjöd ändå på mycket glädje, min kära tvilling från norge miss Magga world champ aassssseeee vann sin vikt i blå bälte. Ida Hansson, inspirerade som alltid genom att ta silver i sin kategori i brun svart!!!! Micke Marffy var också grym och tog silver. Coolt och ispirerande. Såg även Leticia Ribeiro ta hem ännu ett VM guld!!! Den dagen jag är lika bra som henne ska jag köpa mig själv en tårta!Detta VM var också speciellt för det var det första för oss i svenska landslaget. Det kändes väldigt häftigt!!!!

Efter VM har jag stannat kvar i San Diego och tränat på, coh smält VM lite grann. För att nå hela vägen så ska man vara bäst. En dag ska jag stå högst upp. En dag ska jag vara med i en svartbältesfinal på VM! Det är vad jag drömmer om och jag tänker ge allt och jobba hårt för att nå dit. Så det är vad som väntar, massa hårt jobb. Fokus på nästa stora tävling Rio Open i juli. Ser fram emot att ställa mig på tävlingsmattan igen. Det är det absolut bästa jag vet. Men läger och seminarier är inte helt fel heller. Helgen efter VM följde jag och Magga med Leticia och Beatriz Mesquita till Texas för ett tejseminarium och det var en underbar upplevelse. Seminariet var asgrymt som alla Leticias seminarium, hon är så otroligt teknisk och bra på att lära ut. Vi belv verkligen välkomnade när vi var där och det var sjukt häftigt. Lyckades även bränna mig när vi var där, var jag brände mig tänker jag inte avslöja men ajg såg väldigt väldigt komisk ut om vi säger så. Leticia lyckades däremot ännu bättre än mig, hon fick dit brandbilar tidigt på morgonen genom att bränna sin toast. Ja Texas var väldigt spännande på alla sätt och vis. Vi gick även ut på söndagskvällen och kan tyvärr inte ge några mer detaljer än att det var en crazy natt. Men what happens in Texas stays in Texas!!! Det skrevs även en artikel om det hela och både jag och Maggan är med =)

http://poweredbyshe.com/2011/06/19/leticia-ribeiro-seminar-in-austin/

Har fått möjligheten att träna med massor av olika tjejer här i san diego, allt från grymma brassar till ett brunbälte från korea och ett blåbälte från australien. Det har verkligen varit helt underbart i San Diego, saknar det ordentligt eftersom jag just nu är i Arizona och hälsar på släkt. Har fått spendera tiden i San Diego med Maggan, Pappa, syrran och det var också särskilt kul, kan inte berätta om alla äventyr vi har haft men kan bara säga att jag ser fram emot nästa gång.  Snart blir det Rio men funderar på att ställa upp i SW SM innan. Är så sjukt sugen på att tävla!!

Aja dags att sova, ska ut på sjön imorn!!

Peace out alla!!!