All ära till att dagligen få träna med tuffa killar. Jag tränar med killar, (har alltid gillat det mest) och jag umgås mycket med killar, vilket gör att man ibland glömmer bort sig… Jag är mindre – på alla sätt och vis. Lättare, svagare (tar emot att erkänna det) och kortare i alla aspekter. Du som ser utifrån, minns varje gång du ser mig att att jag är mindre. Jag själv, glömmer bort mig – ofta. I mitt huvud ska jag klara av vad alla killar klarar av. Helst ska jag även vara några snäpp bättre också. Du som ser kan förstå att jag inte behöver vara bättre än dig eller någon annan. Men om jag är bättre än dig, glömmer du ofta bort din storlek och bevisar din manlighet genom att lyfta bort mig med dina muskulösa armar för att sedan lägga dina +20-50 kilo över mig.

Även när du minns ditt storleksövertag kommer storleken att skilja oss åt – för mina tekniker MÅSTE vara bra, helst perfekta för att jag ens ska ha en chans att vända dig, min press sitta hårt på de ömmaste punkter för att ge någon sorts effekt och helst skulle mina ben behöva växa någon decimeter för att nå runt att hålla kvar dig i min guard när du rör på dig. Precis som det är utmärkt för utvecklingen att ” tvingas till perfektion”, är det hårda slag för självförtroende och kropp när man har en sämre dag. För hur mycket får jag inte lov att ta i när huvud och tekniker inte fungerar, särskilt mot dig som är större och starkare? Jo alldeles för mycket. Dåliga dagar kan bidra till sämre dagar, vilket innebär att man ibland tappar bort sig mer, tar i mer och då också gör illa sig mer. Jag minns inte hur många gånger jag varit överansträngd i armarna, jag minns inte senast jag inte hade ont i ryggen av träningsvärk och smällar.

Söndagen den 28 augusti tänker jag därför starta något som jag hoppas göra till ett roligt projekt – en bjjgrupp brudar. Jag gör det inte för att jag tror att jag kan allt ( jag hoppas och ser fram emot att lära mig genom teknikutbyten, chanser till att experimentera och framförallt reflektion kring teknikerna), jag gör det inte för att jag vill isolera ”stackars flickor” från tuffa grabbar (jag älskar att jag får träna med killar), jag gör det inte för att vi ska få chans att göra saker i ett lagom bekvämt tempo för att hinna fila naglarna under tiden (herregud, jag är elak och inte nöjd om du inte kämpar). Jag gör det för att jag vill bidra med ett komplement till resten av all bra träning som erbjuds på klubben.

Det handlar inte om att vi är tjejer, det handlar om att ibland få en chans att andas ut och inte behöva bevisa sig själv. Det krävs hårt jobb om man vill komma till toppen det vet jag. Men spelar hårt jobb någon roll om man förlorar revbenen på vägen? Missförstå mig inte, jag vill träna på det sätt jag gör idag, och här är ett sätt för mig att försöka hålla mig hel lite längre, för jag kan inte hålla mig ifrån mattan oavsett om jag är så trött att jag redan innan träningen vet att jag kommer göra illa mig. Så det här är min motivering. Jag vet inte varför andra tjejer kommer att komma dit. jag tänker inte dra ner på tempot på mina pass, snarare tvärtom dra upp det lite, sen är det upp till var och en vad det är man är ute efter.

Du som ser, det är inte alltid så att du trots det förstår. Ibland kan det vara trevligt att inte behöva stå själv i omklädningsrummet.