Doping. Ett negativt laddat ord som upprör många. Åsikterna om förekomsten är desto fler. Men vad är det som upprör? Kanske för att många ser det som fusk och naturligtvis är det fusk. Människan har i alla tider försökt nå bättre resultat genom fusk. Och personligen tror jag att människan kommer att göra så i all framtid. För det är ju fusk bara när man blir påkommen, eller?

Vi har i media fått följa hur allt fler nyttjar olagliga substanser för att kunna prestera bättre. Även i forum där det tidigare varit sparsamt med doping. För vi vet ju alla att doping bara förekommer i kroppsbyggarkulturer. Om vi bortser från elitidrott naturligtvis. Men helt plötsligt så dyker det upp på friskis och svettis. Under årens lopp har 10 personer från korpen fällts för doping, detta enligt rf:s hemsida. Vad för vinst har dessa motionärer? Egentligen fuskar de bara mot sig själva, eller? Visserligen har de brutit mot en lag och kommer straffas därefter. Men varför gör de det? För mig är det fullständigt orimligt. För mig känns det lite som att fuska när man lägger en patiens. Man lurar bara sig själv.

Jag har aldrig dopat mig. Fast det är väl en definitionsfråga, eller kanske en samvetsfråga? Om jag har använt något preparat på dopinglistan? Nej, det har jag inte. Men jag har använt kreatin som under en period ansåg som laglig doping för de positiva effekterna på träning. Numera är det ett vedertaget preparat som många använder. Har jag använt mig av kaffe när jag känt mig trött och hängig? Javisst har jag gjort det. Har jag tagit en värktablett för att ta bort den värsta smärtan av träningsvärken så att jag kan gå och träna ett pass till? Javisst. Är det doping? Nej det står inte på dopinglistan. Men då är det en samvetsfråga. Var går gränsen för doping? Det får nog var en avgöra. Men var ärliga mot er själva, det tjänar ni på i längden.