Gästbloggeri på gång..

För er som inte vet så är det Daniels flickvän som gästbloggar. Jag väljer att kalla mig själv för ”Kalle” ett artistnamn som har hängt med på många krogenrundor och som folk förvånas av att höra i och med att jag är en tjej. Att jag väljer att kalla mig själv för ”Kalle” känns bättre än att namnge mig själv med Daniels första intryck av mig som person ”snygg men tråkig” var domen då.

Jag och Daniel träffades under minst sagt konstiga omständigheter och drar jag historien låter det extremt ”klyschigt” som Daniel själv hade valt att uttrycka det. Så jag väljer att hoppa över den stora förklaringen och kan bara nämna vissa centrala bitar som var avgörande i vår relation. Saker som:

–          En post-it lapp

–          Telenor1

–          Barnvaktande

–          Mc Donald’s kaffe

–          Ännu mer kaffe

–          MMA och BJJ

–          Massa skratt och framför allt…

–          Envishet

Det var ledorden till något som idag kallas för en definierad relation och det är något som idag är både roligt, läskigt, spännande, intressant och utvecklande. För några månader sedan var jag faktiskt bara ”snygg men tråkig” i Daniels ögon, idag väljer han att kalla mig för ”snygg men trivsam” allt detta med glimten i ögat såklart.

 

Min första uppfattning om Daniel var att han var ungefär som vilken random-kille som helst. Han hade en tatuering, det var ju coolt om jag ska uttrycka mig så. Han hade blomkålsöron (något som tydligen ska lite meriterande inom MMA-världen) jag trodde att det hade hänt något under födseln (jag är en ensamstående småbarnsmamma, tåls att tilläggas). Jag har aldrig förstått vad blomkålsöron är men nu vet jag både hur dom uppkommer, hur man kan förhindra att dom blir mer bestående och allt det där.

 

Daniel åt aldrig något annat än kött, kokade grönsaker och sås. Jag var jätte förvånad över att han som kille tänkte på vikten betydligt mer än vad jag som tjej gör. Jag fattade inte vad han höll på med, han såg ju bra ut? Varför lever han på enbart protein och grönsaker?
Dessutom störde det mig lite att han var betydligt mer diciplinerad än vad jag var på det här med att äta rätt. Daniel kunde avstå kakor, jag har lite svårare för det och fruktpaj kan jag inte säga nej till!

Det skulle dock inte ta så lång tid innan jag fattade vad allt det här handlade om. Daniel introducerade mig för sin passion MMA och BJJ.

Daniel som ni vet tränar nere på Kalmar Fightzone, en klubb som verkar ha sjukt bra stämning och sammanhållning. Att alla jobbar i ett team (det fick jag erfara efter att Daniel höll ett fyspass som jag så dumt hade gått med på att utföra). Jag kan tillägga att jag som person är ganska duktig på att snacka och är emellanåt lite väl kaxig. Efter ett par drinkar ännu mer kaxig. Det var just i en sån här situation som jag kläcker ur mig till Daniel att ”era fyspass kan väll inte vara så jobbiga, jag skulle säkert klara av ett och jag har inte tränat överhuvudtaget under det senaste halvåret”. Daniel kontrar med att ”Ja men så bra, då följer du med mig på ett fyspass som jag ska hålla i så får vi se hur mycket du tycker om mig sen”. Efter det här 20 minuters passet (jag deltog i 6 minuter) så insåg jag vilken extrem vilja Daniel hade. Jag fick en helt annan respekt för honom som människa efter att jag hade sett honom delta i ett 20 minuters fyspass (där snackar vi klyschigt). Daniel förklarade vidden av att man jobbar i team, man ger aldrig upp och man peppar varandra, tillsammans ska alla ta sig igenom hindret om det så krävs blod, svett och tårar. Den filosofin förklarar också varför Daniel är väldigt ödmjuk som människa.

Jag har aldrig förstått tjusningen med just MMA, killar och tjejer som brottas, slåss och gör varandra illa. Men nu i efterhand har jag förstått att det är betydligt mycket mer teknik bakom sporten än vad man tror och då menar jag betydligt mycket mer teknik!

Daniels tränare Anders jämförde det med schack vid ett tillfälle, något som jag håller med om idag. MMA och BJJ är som att spela schack, målet är att strategiskt lägga upp en plan för hur jag ska nå min motstånadre på bästa sätt, planera hur jag ska passera alla hinder som kan tänkas finnas längs med vägen, att alltid hålla fokus på målet och göra sitt bästa tills dess att kroppen inte orkar mer. Jag gillar schack och jag spöar Daniel i schack, men i den här typen av schack där jag mer eller mindre är en halv bonde på spelplanen överlämnar jag helt åt Daniel.

Jag är ingen jätte fan av sporten och jag tycker faktiskt det är ganska jobbigt att se Daniels matcher efteråt eftersom att jag är rädd om honom. Däremot så blir jag extremt lycklig när jag ser att Daniels hårda träning ger resultat. Ett misslyckande är inte ett nederlag i varken MMA eller BJJ, ett misslyckande är en nyckel till utveckling (precis som i allt annat här i livet). Det är av sina misstag som man lär sig och får en möjlighet att göra om och göra rätt.

Skulle ni ha frågat mig för fyra månader sedan vad en ”ground and pound” är hade jag med största sannolikhet svarat ”det låter som en ny hamburgare på Max med ett extra stort kött”. Idag… har jag fortfarande ingen aning om vad det är men jag hör det nämnas titt som tätt och jag hoppas att även jag kan lära mig lite mer om sporten en dag.

Anledningen till att jag skriver det här inlägget är för att jag vill grattulera Daniel för sin insats i Tyskland och även ge cred till de personerna som har hjälpt honom att nå ett av sina delmål. Tävlingen i Tyskland var ett delmål av så många andra och karusellen slutar inte här, det här är bara fortsättningen på ett hjul som redan snurrar. Jag tror att Daniels sport har gett honom många egenskaper och färdigheter som har fått honom att vinna mycket annat i livet också. Hade det inte varit för Daniels envishet, vilja, ödmjukhet, mognad och förståelse hade jag garanterat inte suttit här och skrivit detta inlägget. Så även jag vill tacka honom för att han är den han är idag och för att han gör det han gör, både för sig själv och för andra. Jag skulle nog ljuga om jag sa att det delvis inte berodde på hans MMA och BJJ, för det vet jag att det gör.

Även om jag ett tag till kommer tro att ”ground and pound” är en hamburgare med extra stort kött så är jag tacksam för vad det gör och vad det kan göra för andra människor.

Nu ska jag gå och göda mig själv och Daniel med mat och godis, sockerkick, here we come!

Puss Daniel, keep beeing awsome, keep beeing you  <3