Hur känns det nu efter European Open 2012?
Det känns bra! Efter att under 2011 förlorat; en EM final i SW på en felaktig tillika regelvidrig heel hook, missat SM i SW pga ovanstående heel hook, en VM final i SW som jag ledde och kontrollerade till jag planlöst kastade mig på ett kneebar vilket ledde till förlust på poäng och en SM final i BJJ på några sekunder efter att ha blivit armbarrad av en gentleman jag vet att jag kan prestera mycket bättre emot så såg jag det här EM guldet (och SGL 2011) som början på någon form av egocentrisk och något förvirrad upprättelse. Jag hade gärna sett att fler av mina lagkamrater tillika familjemedlemmar från Fight Zone Stockholm också hade fått ännu bättre utdelning för sitt hårda arbete, tycker de förtjänade det. Många av dom har jobbat lika hårt om inte hårdare än vad jag har gjort och jag led enormt med dom när de små marginalerna avgjorde till deras nackdel, speciellt i ljuset av ovan nämnda 2011. De gjorde allt de kunde och lite till men ibland är det bara inte din dag, jag vet att vi kommer tillbaka ännu starkare!

Hur har din träning sett ut inför European Open 2012?
Den har varit väldigt hård och plågsam, som alltid. 8 veckor av helvete skulle jag nog milt sagt kunna uttrycka det. Vi gör vad som krävs för att slå de absolut bästa, dvs pushar oss själva bortom vad som egentligen är fysiskt och mentalt möjligt. Vi som är elever på Fight Zone Stockholm är enormt välsignade med att ha tillgång till Professor X och Alan ”Fin Fou” Nascimiento vilka förser oss ständigt med de strategier, taktiker och koncept som behövs för att utmana världseliten inom de tre idrotter vi utövar, BJJ, SW och Vale Tudo (MMA). De besitter tillsammans erfarenhet och kompetens som saknar motstycke i Sverige, Europa och världen vilket också är förklaringen till varför vi är Sveriges bästa klubb.

De 8 veckorna av helvete inleddes och bestod av ett (ibland flera) morgon, lunch och tidig eftermiddagspass, på schemat fanns teknik, drillar, fys och specifik sparring. Därefter någon eller några timmars vila för att sen sparra på kvällen. Livet som elitidrottsman är knappast någon dans på rosor i Sverige, alla som ingår i vår tävlingsgrupp (vilken består av Svenska mästare, Europamästare, världsmästare och landslagsmän i flera olika discipliner) måste för att ha råd att tävla, träna och överleva jobba extra, de flesta står i dörren 2-3 ggr veckan under kvällen/natten och jobbar extra dagtid med allt ifrån byggbranschen till personlig träning och rådgivning. Det är en verklighet långt ifrån vad gemene man ser när han/hon klickar runt på diverse bloggsidor; MMAnytt, Fightplay och fightermag. Det finns inget ”bling bling”, inga större sponsoravtal, inga SUVs, inga träningscamps/charterresor och absolut ingen form av massmedial uppmärksamhet för det hårda arbetet vi lägger ner. Jag och resten av tävlingsgruppen är ofta på Fight Zone från klockan 10 morgonen och vi stämplar ut klockan 10 på kvällen. Vilan sker på helgerna och nätterna i form av extra jobb. Vi tävlar av kärlek till vår familj (Fight Zone Stockholm) och av kärlek till idrotten, det är en 24 h dygnet runt livsstil som är allt annat än glamourös men som är värd varenda blod och svettdroppe när glädjetårarna forsar längs kinderna och du blir omfamnad av dina familjemedlemmar efter ditt första väldigt efterlängtade EM guld!

Vår träning sker alltid bakom ”stängda dörrar” dvs folk från andra team är inte välkomna såvida de inte har väldigt speciella anledningar, med andra ord tränar du hos oss så tävlar du med och för oss. Vi håller saker och ting inom familjen och alla andra är våra konkurrenter. Våra camps sker i den omgivning där vi lever, ”simmar” (starkt ord för oss, plaskar är nog bättre) i Eriksdalshallen, springer backe vid Kyrkan på Frejgatan alternativt Hammarbybacken, cirkeltränar på Fight Zone. Vi söker oss inte till andra BJJ/SW/MMA klubbar däremot är det personer från världseliten som söker sig till oss, främst från vårt eget team Checkmat och dom är alltid varmt välkomna, gemensamt för dom brukar vara enorm professionalism och ödmjukhet.

Kan du berätta om dina matcher?
Första matchen var en rätt stökig historia, där jag större delen av matchen låg under på poäng. Tycker alltid första matchen är svårast oavsett motstånd. När det var 3 min kvar vaknade jag till och vände på matchen och vann ganska markant till slut på poäng efter bland annat en nedtagning och flertal passeringar och positionsbyten.

Andra matchen fick jag värdefull information av min lagkamrater som hade sett min serbiska motståndare i de tidigare matcherna, matchen var en taktiskt triumf signerad Fight Zone Stockholm och Professor X vilket slutligen ledde till submission via kimura från topp.

Tredje matchen (finalen) gick mot en ganska bestämd finne, samma sak här så fick jag värdefull info innan av min familj vilket också ledde till ännu en taktisk seger signerad Professor X. Gjorde allt utom att ”maska” i 50/50, var rätt nära att dra ut honom på slutet men som vanligt är tävling inte träning och finnen strätade emot bra. Det var en underbar känsla att gråtandes omfamnas av min familj direkt efter slutsignal och glädjen visste inga som helst gränser.

Kampsport i allmänhet och BJJ i synnerhet är en sport som bygger enormt mycket på taktik och strategi, det finns inga som helst rationella anledningar till att träna tillsammans med dina konkurrenter och därmed förvarna dem vad eller vilka strategier och taktiker du använder dig av. Enda ursäkten skulle vara finansiell uppbackning som gör det möjligt att tävla på absoluta elitnivå, alternativt väldigt specifik matchsparring vid några enstaka väl utvalda tillfällen.

Det är konkurrensen mellan klubbarna som driver sporten framåt, varje person och klubb har sin egen speciella stil och sina egna utvecklade favoritstrategier, hela tiden måste andra klubbar komma på nya sätt att komma runt alternativt övervinna våra strategier och det är det som utvecklar sporten. Inte att alla träffas en lördag på låt oss säga på VBC, pancrase eller Prana och mysrullar till inspirerande ”youtubehighlightmusik”. Det gör inte att sporten växer eller utvecklas, möjligen att någon gymägare/instruktör tjänar pengar på utövarna, det gör att sporten stagnerar. I motsats till detta möter vi våra motståndare tillika konkurrenter i buren, ringen eller på tävlingsmattan fram till dess kan vi självklart hälsa, skaka hand och kallprata men mer än så blir det inte.

Det är tävlingsmomentet som driver sporten framåt. Vi är i branschen för att bryta lemmar, strypas alternativt slå varandra på käften, jag skulle aldrig kunna vara nära vän med någon som försökt slita armen av någon från min familj och jag har ingen förståelse för folk som är det. Med det sagt så menar jag inte att man måste bete sig som ett arsle vid sidan av tävling, finns ingen anledning till det heller. Aldrig förstått de som väljer att ”spela mangas” innan tävling oavsett om det är ”underhållning” (dvs pro MMA) eller idrott (amatör MMA, BJJ eller SW). Som en gammal legend, vi kan kalla honom Krixxxus, en gång sa; ”…vi kommer ju ändå få reda på vem som är tuffast på riktigt, snart…”

Vid sidan av den hårda träningen inför EM har jag mfl andra Fightzoniter drivit Projekt Förort parareellt med vår egen träning. Det har också varit enormt kul, givande men också självklart krävande. För er som inte vet vad Projekt Förort är så rekommenderar jag varmt Charles Haddad dokumentärserie som finns här. http://www.youtube.com/watch?v=EHtZSdp_pv4

Det här var väl din första tävling utomlands som brunbälte, hur kändes motståndet?
Det var en sak som slog mig rätt hårt, både när det gällde mina och andras matcher, det fanns inga lätta motståndare, varje match är ett krig. Alla har dedikerat sig till sin idrott, betalt dyra pengar, rest obekvämt länge och genomlidit lång väntan. Ingen är där för att förlora. Det var hög nivå redan från start och betydelsen av taktik och strategi var enormt stark, läs avgörande, en avsaknad av det och guldet hade gått till någon annan. Det är mycket mindre marginaler och betydelsen av fördelar och kampen om dom kommer verkligen in i bilden. Det är knappast poäng och positioner du krigar om utan snarare försök till bägge. Det var med andra ord en väldigt hög nivå på tävlingen.

Hur ser ditt tävlingsår ut?
Nu närmast fortsätter det med diverse trials för Abu Dhabi Pro, hoppas även klämma in några lokala SW tävlingar, vore trevligt att slå Hilti på fingrarna i år igen i ESWT. Nodic Open verkar vara en bra och seriös tävling. Stockholm Open, dvs Sveriges om inte världens bästa BJJ tävling. Listan kan göras hur lång som helst, kommer som vanligt tävla i allt så länge jag kan hålla mig skadefri *peppar peppar ta i trä*.