Det här blogginlägget kommer nog sticka ut lite från temat med kampsport, då jag tänkte ägna mig lite åt samhällsdebatten – med bloggen som rum för tankarna och idéer. Jag satt och såg reportaget från Rosengård på SVT Play som MMA Nytt tipsade om. Man fick se ett inslag från Frontier MMA, beläget i Rosengård, i ett bredare program gällande utanförskap och segregationen i stadsdelen.

Men det intressanta är väl vad som hände när inte en jävel brydde sig längre. Sänker man A-kassa-ersättniningsnivån, galna förslag om sjukt låga minimumlöner för ungdomar under 22, sjukregler som försämras kraftigt, etc etc etc och inte en jävel bryr sig. Sen när verkligheten slår mot en själv som en hård spark mot pungen, då jävlar börjar klagosången.

 Att förfallet över landet breder ut sig är inget konstigt, redan 2006 kommer jag ihåg att jag och polarna satt och diskuterade hur det kommer se ut om 5 år, och vi börjar ju skörda det som såtts under 90-talets början i allmänhet, och i synnerhet sedan 2006 i synnerhet, då nedskärningshysterin började runt om i landets kommuner. Folk skjuts i Malmö flera gånger om året, bilar brinner i Göteborgsförorterna – till och med i Kalmar uppstår den sociala problematiken med de sociala problemen och dess utveckling. Det finns heller i dagsläget inga jobb med trygghet värt namnet, och det som finns att tillgå är bemanningsbranschen, som för övrigt inte är en bransch utan endast en anställningsform i redan existerande branscher med existerande arbetsuppgifter som luckrar upp lagen om anställningsskydd och andra trygghetslagar och regler på arbetsplatserna.

Många kampsportsklubbar har genom årtionden arbetat ideellt och socialt i Sveriges alla städer, bruksorter och förorter. Det kommer tråkigt nog förmodligen behövas nu mer än någonsin med tanke på den utveckling samhället går åt med rasande fart. Problemet är att man ofta bara räddar individer från ett liv med kriminalitet och skit, men det krävs att något generellt händer på en samhällelig nivå än bara på individbaserad nivå. För många går förlorade, för många tvingas leva på knä. Så kan det gå när inte en jävel bryr sig längre.