Jag sitter på rosa små fluffiga moln och dinglar med benen. Jag förlorade igår, men har vinst i hela kroppen!

Jag lyckades med den där tekniken jag övat innan varenda pass sen jag såg den för första gången. Jag lyckades med en teknik jag önskat kunna men inte ansträngt mig lika hårt för att lära mig. Jag lyckades fatta viktiga beslut under tidspress och sedan lyckades jag också med det jag bestämde mig för. Jag fick inget guld i klassen igår, inte ens ett silver, men fan vad jag inte bryr mig – gårdagen var en vinst.

Jag har ofta, det erkänner jag, tittat på de blanka priserna under tävling, men ju mer jag kör desto mindre vikt har jag börjat sätta vid dem. För det är skillnad på att vinna och vinna och att förlora och förlora. Min vinst igår var förutom allt jag lärde mig och fick bekräftelse på, att jag hade så sjukt roligt. Under uppvärmning, när jag väntade, när jag tävlade och när jag var klar. Jag tyckte att det skulle bli så kul att gå upp på mattan att jag knappt visste om jag skulle kunna hålla tillbaka det fåniga flinet när jag väl kom ut. Och egentligen, varför skulle jag?

Jag tror att det är lättare att lyckas resultatmässigt om man ger sig själv chansen att njuta fullt ut av att få köra sin grej. Jag kanske inte nådde högsta pallplats den här gången, och kanske inte heller förra gången, men är det inte väldigt lätt att få allt det där om bakfoten? Det där om att guld är viktigast oavsett insatsen. Men jag undrar, vad är egentligen en vinst? Vi kan ibland göra en sämre insats den gång vi vinner ett guld än vad vi kanske gör den gång vi förlorar en match. Har vi då inte vunnit något ur matchen bara för att det är förlust som står på pappret? Ibland är det värt att fundera på om vägen till medaljen eller själva medaljen är störst i sig, och egentligen, behöver någon av oss vara som bäst nu?

Jag förlorade igår, inte bara en match utan till och med två. Jag gick förutom i klassen mot en tjej i +74 i öppna klassen och gjorde en bra match. Den var kanske inte den med match coolast tekniker  och mest fart men jag utvecklades i att kunna ta det lugnt, lyssna på instruktioner och att kunna följa någon sorts plan.

Ingen gång under gårdagen var det min arm som sträcktes upp i luften, men jag var vinnaren ändå. Just nu spelade inte ”förlust ”eller ”vinst” någon roll, för jag fick bekräftelse på, att det jag nött gett mycket stora resultat. Jag har lärt mig behärska något nytt och kan unna mig själv att le under tiden. Jag vet inte hur ni ser på saken, men jag vinner i alla fall för fullt på det inför framtiden!