Jag har tävlat i kampsporter som involverar grappling under 15 års tid och har alltså hunnit prova på ganska många varianter och regler. Jag har uppfattat en del kritik mot FILA Grappling reglerna efter SM och ska nedan försöka redogöra lite för hur jag ser på dem och på SSWFs anslutning till FILA.

Jag tycker överlag att det är ett väldigt bra regelsystem även om jag tycker att en del saker inte är helt fullkomliga.

Att matchtiden är 5 minuter gör att det blir hög intensitet i matcherna, vilket jag tycker är viktigt för att göra sporten åskådarvänlig. Vid längre matchtid är det risk att tempot blir lågt och matchen kanske känns långdragen.

Angående poängräkningen tycker jag att det är bra att det ges 1 poäng när motståndaren hamnar på rygg under 3 sekunder. Jag ser den stående brottningen som en del av sporten som inte ska tas bort genom att tillåta guardhopp utan att poäng ges till motståndaren. Jag ser inte heller att guardspelare missgynnas. Visst får motståndaren poäng när man hoppar guard men tanken för en guardspelare är ju att denne ska lyckas få till ett svep eller lås från sin ”favoritposition”. Om motståndaren ligger och håller ”stallar” under en längre tid kommer poäng att utdelas till personen underst. Låt istället säga att personen underst lyckas svepa, då står det 1-1 men regelsystemet säger att den som tagit sista poängen vinner vid lika resultat, vilket ger guardspelaren segern.

Vidare ser jag positivt på att poängen räknas i progression. Man kan bara få poäng för en bättre position enligt ordningen nedtagning/svep – sidoposition – mount – rygg. För mig är det fullt naturligt att bara dela ut poäng när en position faktiskt förbättras och inte bara när positionen ändras. När ”neutral position” tagits (eller naturligtvis när motståndaren tagit egna poäng, tex vid en rullning) kan alla poäng ges igen, neutral position är sluten guard eller stående mittemot varandra. Det är väl detta med neutral position som kan kännas lite konstigt första gångerna man tävlar med dessa regler.

Vid markkamp när de tävlande hamnar utanför mattan är reglerna sådana att omstartpositionen är den senaste poänggivande positionen eller senaste neutrala position (i markkampens fall sluten guard). Detta har jag full förståelse för att det kan kännas ovant första gångerna. Jag tycker själv att detta är lite rörigt och kanske inte det mest optimala direkt. Men jag vet inte heller om jag tycker att det är bättre att starta om i samma position som när man lämnade mattan eftersom att när man hamnar utanför mattan beror det nästan alltid på att man är i rörelse och en sådan position blir svår att återskapa i stillastående.

Vid SM var det väldigt olyckligt att matcherna genomfördes på någon typ av barnmatta som kanske var hälften så stor som en officiell, vilket gjorde att många matcher blev totalt sönderblåsta och ledde till väldigt många omstarter både i stående position och markpositioner. Grapplingmatcher blir ju bäst och rättvisast om de avbryts så lite som möjligt.

Det är naturligtvis de tävlande som avgör hur en match uppfattas oavsett regelverk, det finns ju alltid chans att avgöra matchen på lås när som helst.

Det finns flera saker som är väldigt positiva med att SSWF knutit sig till FILA. Det gavs chans att använda ett internationellt erkänt regelverk, det gamla regelverket användes bara i Sverige. Detta gör det lättare att tävla internationellt, vilket är viktigt för att få sporten att växa och bli en erkänd elitidrott. Genom att tillhöra ett förbund som har den struktur som FILA har finns det möjlighet att tävla på officiella mästerskap såsom EM och VM precis som i vilka andra större idrotter som helst. Detta har medfört att SSWF har kunnat söka olika stöd hos RF för elitverksamhet. Det hade varit svårt att skapa ett landslag och tävla internationellt om inte SSWF knutit sig till FILA då inga andra förbund (mig veterligen) har den strukturen. FILA har också fått in Grappling på programmet i Sportaccord, vilket innebär ett visst erkännande och kan ses som ett första steg in i de Olympiska spelen även om det säkert är en bra bit kvar tills det kan bli verklighet.

Med förbundets struktur som jag skrev ovan menar jag att organisationen är uppbyggd på ett visst sätt, d.v.s. sk demokratiskt som bl.a. innebär att ledamöter väljs ut via röstning till styrelsen och att inte organisationen är privatägd (extra bonus är att FILA redan är medlemmar i GAISF och IOC, vilket gör att förarbetet i mångt och mycket är gjort via de 2 olympiska brottningsstilarna). Vidare arrangeras mästerskap där man tävlar i landslag och med 1 deltagare per viktklass precis som i andra etablerade idrotter. Jfr fotboll, där kan länderna bara skicka ett landslag även om de skulle kunna få ihop flera som skulle kunna stå sig bra konkurrensmässigt. Som det var förr i brottningen var det betydligt svårare att vinna ryska mästerskapen än VM. Det är naturligtvis likadant med grappling, Brasilien skulle kunna skicka många landslag som skulle kamma hem de flesta medaljer men det är inte på detta sätt officiella mästerskap är uppbyggda (i Brasilien är team-kulturen så stark att det troligtvis skulle vara svårt att bygga landslag alls där medlemmar från olika team skulle träna och tävla tillsammans). Sedan är det naturligtvis så att andra tävlingar kan vara mer prestigefyllda, det har inte alls med det att göra.

Som jag skrev tidigare har jag tävlat med många olika regelverk och jag tycker att det finns fler som är bra men för SSWFs del anser jag att det var det absolut bästa att gå med i FILA.