Jag har haft ett enormt träningsflyt senaste  tiden. Det har varit jätteroligt att landa och komma igång ordentligt för att inte tala om glädjen av att komma till en ny klubb och träna med nya människor och lära sig nya saker. Men igår tog flytet slut. Redan under förmiddagens benpass på Sportlife kände jag av utmattning i ena lårmuskeln och bestämde mig för att hoppa över sista övningen som till min stora glädje var utfall. Jag hatar verkligen utfall med all min kraft så det gjorde inget att jag fick hoppa över dem. Jag stod också över den inplanerade löpturen för att spara krafterna till kvällens BJJ-pass. So far so good. Jag kände mig ganska fräsch i kroppen lagom till kvällspasset och åkte dit förväntansfull som vanligt. En bit in på passet händer det mest onödiga i världshistorien. Jag lyckas på något mycket märkligt vis sträcka mig i samma lårmuskel som tidigare gjorde ont när jag gör ett försök på scissor sweep, ett svep som man efter ett par år på mattan ska kunna utföra i sömnen utan några större svårigheter. Jag har ingen aning om vad jag gjorde. jag hade den perfekta vinkeln, de perfekta greppen och skulle bara trycka ifrån med benet och då kändes det som att något gick sönder. Jag försökte fullfölja ronden men ögonen tårades och hjärnan frös. Det var ingen idé. snällt fick jag stappla av mattan och ta mig hem. Resten av kvällen tillbringades i soffan med benet mycket stillaliggande. Idag känns det något bättre men det gör fortfarande ont. Vid varje försök till rörelse gör sig smärtan påmind så idag har det varit mycket stillasittande och drömmar om aktivitet. Jag tror bestämt det är dags för vila i några dagar. Jag håller alla tummar i världen för att jag är tillbaka på mattan på tisdag men vi får se. Viktigast just nu är att bli hel till sommarlägret i Nacka som närmar sig med stormsteg. Dagens stora plus har varit det jättefina vädret. Tack vare mitt trasiga ben har jag med gott samvete tillbringat en stor del av dagen i solstol.

Vi ses på mattan… ju snarare desto bättre så klart

Diana