Jag satte min fot på ett gym första gången när jag var 14 år gammal. Sen dess har jag hunnit avverka några stycken. Ett ganska roligt fenomen som återkommit på så gott som samtliga gym i större eller mindre utsträckning är något jag i detta inlägg kommer att kalla för Gymismer. Det finns säkert ett annat ord för dessa men då jag inte känner till det hittar jag på ett eget helt enkelt. Gymismer är korta kraftfulla budskap som man kan höra folk vråla till varandra för att klämma fram en sista repetition ur träningskamraten eller bara som ett uppmuntrande ord inför ett pass. De kan också förekomma på affischer, t-shirts eller till och med tatueringar. Några exempel på gymismer är ”no pain, no gain”, ”shut up and Squat” eller ”passning? vadå passning, du blir inte starkare av att någon annan lyfter din vikt”. Vissa gymismer är  floskler som får en att fnittra för sig själv medan andra får en att ta ett djupt andetag och pressa upp den där vikten trots att orken är slut. Den ovan nämnda om passning kan rent av vara livsfarlig om man faktiskt lever ut den.

Anledningen att jag idag reflekterat över gymismer är för att jag tränat på Sportlife City i Jönköping. Där har de tagit gymismerna ett steg längre. De har stora budskap tryckta på väggarna. Det fina med Gymismerna är att de funkar om man tror på dem. De är lite av självuppfyllande profetior. Om man låter sig inspireras så inspirerar de…

Min favorit är den som står i Cardiohörnan i stora gröna bokstäver ”Run for your life”. Den kommer göra nytta när det är dags för vinterns intervaller.  Tyvärr fick jag den inte på bild men jag fick med några andra.

 

vi ses på mattan

Diana