Jag sitter uppe klockan åtta en lördag och kollar på Lady och Lufsen och äter vindruvor med den kära tösen här hemma. Det är highlife på hög nivå, kan jag meddela. Skulle inte byta det mot någon krogkväll någonsin.

Jag låg och reflekterade igår innan jag somnade i säkert en timma gällande BJJ-sparring och vad man gillar och inte gillar, hur hårt man ska köra och hur mycket man ska mjukrulla. Jag hamnade nyligen i en konflikt när jag röt till när jag kände att en träningskamrat ryckte in en kimura på mig. Till svars fick jag då att jag kör ofta hårt. Och ja, det stämmer nog vid närmre eftertanke. Jag har börjat sätta teknikerna ganska hårt på klubben, och då menar jag inte lås eller strypningar utan jag syftar till positioner, passeringar, transitions, scrambles etc. Att man håller dom ordentligt och tar sig till dom ordentligt. Missförstå mig inte, jag menar inte att man inte ger tillbaka och kör som om det är match – utan jag krigar inte hundratjugo när jag känner att ett svep är på gång, det är mer att det handlar om när jag är på toppen och ska förflytta mig själv. Gör jag misstag och blir svept, då följer jag med mjukt. Annars skulle ingen lära sig och det skulle bara vara sjukt tråkigt att köra.

Men just det här fick mig att reflektera över min egna sparring. Det är ju inte bra alls om träningskamrater känner att man kör för hårt men inte säger till att man vill lugna ner tempot eller hårdheten, inte bra alls. Förmodligen har man väl bara anpassat sig till tempo och intensitet man som högre graderad väljer. Jag vet att jag själv varit i samma situation där jag känner att jag kanske inte får ut hundra procent lärdom av sparring med högre graderade exakt varje sparring för att tempot är lite för snabbt och explosivt, men långt ifrån alla gånger.

Å andra sidan, jag gillar variation i sparring. Dels gillar jag när man bara kör femtio procent och ger och tar väldigt mycket och låter den andra få svep samtidigt som man själv kan svepa personen och alla är följdsamma och följer med, så kallad teknisk sparring. MEN, jag tycker också man måste få sätta passeringarna – gör jag en legdrag måste jag dra in den ordentligt för att den ska funka och förhindra kontringar, eller ska jag dra en armbar så måste jag sätta upp den ordentligt så att när jag väl drar låset att man inte bara kan föra ut armbågen och då måste jag köra tight och lägga tryck på den som ligger ner.

Men, det är en svår balansgång det där. Jag försöker variera mig så mycket som möjligt och hoppas att mina vänner på träningen känner att dom lär sig av att köra med mig lika mycket som jag känner att jag lär mig köra med dom. Och jag hoppas väldigt mycket att vi generellt sett har en kultur på klubben där man vågar säga ifrån om man inte vill köra i det tempot som andra vill köra med.

Det var nyttigt för mig att hamna i den konversationen som kom efter att jag hade sagt ifrån, det skapade en hel del reflektion hos mig själv gällande min egen insats. Ett litet utanifrånperspektiv.

 

Rulla lugnt!