I huvudet…
Nytt år. Ny termin. Samma kropp och själ. Har som plan att fortsätta som förut. Göra det som är kul. Träna kampsport. Vad annars. Fick ett litet infall i slutet på förra året att jag kanske skulle satsa på att gå en amatörmatch i MMA innan detta år är slut. I nästan en hel vecka sög jag på den karamellen…
Varje gång jag ser en MMA-match så rycker det i kroppen på mig och jag kan nästan känna hur det känns att sparka, slå, strypa och sätta lås. Kasta är jag skitdålig på så det är inget jag kan relatera till. Eller vid närmare eftertanke så är jag inte superhaj på att sparka o slå heller på ett korrekt sätt, trots ströpasstränande i stående fighting på träningsklubbar genom åren.
Sen barnsben och senast förra året använder jag mig av välbeprövade tekniker när jag catfightas med lill-syrran. De är tydligen otillåtna enligt Svenska MMA-förbundet, så det har jag ju heller ingen större nytta av i ringen:
§ 20 Otillåtna tekniker
20.1 Slag, sparkar eller knän mot ryggrad och bakhuvud. Fetdunkar i ryggen.
20.5 Ledlås mot fingrar och tår (så kallade small-joint-locks).
§ 21 Fouls
21.1 Attackera en liggande eller på annat sätt försvarslös motståndare.
21.4 Skallningar, peta i ögon, bitas, rivas, nypas, dra motståndaren i håret, attacker mot grenen samt stoppa fingrar i mun eller sår (cut).
21.13 Använda svordomar eller förolämpande språk.
Jag kom fram till att en amatör MMA-debut inte nog kommer att äga rum detta år, i brist på prioritering av tid för spektaklet.
Något som definitivt kommer att ske om bara ett par veckor, det är min come-back på BJJ EM i Lissabon. Vad jag kommer ihåg så har jag varit där minst 3 gånger tidigare. Min förhoppning är att det ännu en gång ska bli en återkommande tradition.
Om jag har internetuppkoppling på mobilen så ska jag försöka göra uppdateringar via Grapplingbloggens Facebooksida, gällande de svenska utövarnas resultat.
Mitt största handikapp när jag tävlar har nog alltid varit den mentala biten. Jag är urdålig på att tänka som en vinnare och visualisera vinster osv. Det närmsta ’pep-talk’ jag kommer innan jag kliver på mattan är i stil med att jag ska slita subban i stycken, under kontrollerade former. Sen försöker jag se dödsallvarlig ut för att lura mina sinnen att jag verkligen är på lynchtåg.
Det funkar, inte alls. Min erfarenhet är att jag också brukar göra fel uppskattningar på mina motståndare om jag aldrig mött de tidigare. De jag tycker verkar som tufft motstånd, visar sig många gånger inte vara en särskild big deal. De jag däremot tycker verkar vara en piece of cake, ja de skulle plats i Guinness rekord bok över biggest piece of cake. Jag tar matcherna som de kommer. Inget brukar direkt bli exakt som jag tänkt mig iallafall och jag är inte den som får panik vid överraskningar.
Något jag aldrig kommer att sakna på träningen:
¤ På senare tid har jag märkt en våg av suspanvändare. Va fasen är det för trend? Det stör mig så in i baljan. Folk som trycker upp sina suspar till höger och vänster. Vet inte hur många gånger jag t ex har fått ryggkotorna intryckta. Jag har då aldrig varit med om någon brasse som har susp. Kan de och majoriteten av den svenska manliga BJJ-befolkningen klara sig utan susp, så borde även ni. Jag vet inte hur många ni är eller vad ni har för legitima skäl, men ni får minsann höra när jag håller mitt föredrag efter att ha klappat. Jag hotar med att jag ska komma till träningen nästa gång med susp och ge tillbaka. Jag kommer inte att vara nådig. Kommer att trycka upp den på alla möjliga beniga ställen jag kommer åt. Vänta ska ni se. Tand för tand. Kota för kota. Ni ska minsann få sota.
¤ Mina hårtussar som svävar förbi på mattan, likt de runda höbalarna på promenadgatan i en vilda västernfilm strax innan cowboysen ska dra sina revolvrar. Den sammanlagda mängden av mitt hår som blivit luggad på mattan skulle lätt kunna räcka till minst två Rapunzel-peruker.
Denna BJJ-länk får mig att skratta gott, varje gång. Enjoy! : )
Må gott och rulla flott!