Januari är förväntningarnas tid och amatörernas månad på gymmet. Alla ska börja sitt nya liv; bli sundare, snyggare, starkare och rikare. För mig är vanligtvis januari en ganska tung månad. Det är den månaden när jag är som tröttast, blekast och minst sugen på livet. Det enda som är tyngre än januari är februari för den är ju bara en förlängning av eländet. De senaste åren har dock Januari varit lite mera uthärdligt tack vare att IBJJFs European Open ligger i slutet på månaden. Europeans har lixom tagit bort fokus från allt jobbigt och gett mig något att se fram emot under årets tråkigaste dagar.
Mitt 2014 har tyvärr inte börjat fantastiskt. Jag vaknade på nyårsdagen med den värsta förkylningen jag någonsin varit med om och den har inte släppt än. Jag har haft ont i kroppen, feber, snuva och förmodligen bihåleinflammation också. För första gången i mitt liv har jag dessutom tappat aptiten fullständigt vilket gjort att tillfrisknandet hamnat ännu längre bort men nu är jag på väg tillbaka. Jag fattade ett otroligt tungt men klokt beslut att avstå landslagslägret till förmån för min hälsa och hur tråkigt det än är att sitta hemma och veta att alla andra har jävligt roligt utan mig så känner jag också att det är precis vad jag behövt.
Trots detta bakslag känns formen riktigt riktigt bra inför EM. Jag har vart skadefri hur länge som helst och min BJJ har utvecklats. Mycket tack vare att min tränare Paul verkligen har jobbat med mig för att utveckla MITT game och hitta förhållningssätt som passar mig men jag känner också att någonting i min inställning till BJJ har förändrats. Jag antar att det har att göra med att jag på riktigt har landat på min klubb och i min BJJ. Jag är trygg i vad jag kan och jag känner verkligen inget annat än lycka när jag är på mattan. Många gånger kommer jag på mig själv med att göra ganska avancerade och nya saker helt instinktivt och jag blir både glad och förvånad varje gång.
En annan bit som fallit på plats är min styrketräning. Det senaste året har jag försökt att arbeta med periodisering och styrketräna för att bli bättre på BJJ. Dvs mycket bålstabilitet, komplexa övningar och mycket power. Det har gett resultat men jag har också känt att jag kommit till en platå där jag haft svårt att pusha mig själv vidare så jag tog hjälp av min kollega Hannu som är en helt suverän och oändligt kunnig fyscoach för idrottseleverna på Sandagymnasiet där jag jobbar. Vi har arbetat tillsammans i ca fem veckor och det händer helt galna saker just nu. Förutom att min teknik i basövningarna har blivit ljusår bättre så har jag också ökat i vikter för varje pass. Faktum är att jag förbättrats på samtliga punkter; explosivitet, styrka, rörlighet och uthållighet. Framför allt har min motivation skjutit igenom taket. Jag kan knappt vänta tills det är dags att träna igen och Hannu lyckas pressa ut allt jag har i varje övning. Det känns lite konstigt att jag efter 15 år av styrketräning kan få den här skjutsen och det ska bli jättespännande att se hur lång tid det tar innan jag platåar igen. Framför allt ska det bli spännande att se hur den här träningen påverkar min prestation i EM.
Jag känner mig otroligt förberedd och trots sjukdom känner jag mig varken svagare eller ofokuserad utan tvärt om. Jag är så redo som jag någonsin blir och känner inget annat än glädje och längtan inför att kliva upp på tävlingsmattan i Lissabon.
Se upp Europa nu blir det åka av.

Vi ses på mattan

Diana