Sedan jag började med jiu jitsu har jag gång på gång fått höra att teknik är det viktigaste och att styrka kommer i andra hand. Även fast jag till viss del håller med och samtidigt som jag inser att jag egentligen inte borde uttala mig i frågan överhuvudtaget (vad vet jag?) ser jag den här bloggen som ett sätt att få ner mina tankar i skrift och således tänker jag helt enkelt skriva om det som rör sig i mitt huvud för stunden.

Jag har tävlat i fyra turneringar och har vunnit guld i tre. Den kanske främsta läxan jag tagit med mig från alla dessa tillfällen är faktumet att samtliga av mina motståndare blivit trötta långt före jag har börjat andas tungt. Jag vill inte låta kaxig men det är sanningen. Många började starkt och jag måste erkänna att jag i vissa matcher oroade mig över motståndarens styrka. Efter ett par minuter har allihopa dock saktat ner avsevärt och jag har i stort sett tillåtits göra vad jag vill utan större motstånd. Med det sagt har jag inte vunnit bara på grund av min fysik, teknik är utan tvekan en mycket viktig del i min framgång. Samtidigt verkar det åtminstone i mina ögon inte som om teknik utan en god fysik inte kan ta en hela vägen fram..

Att mina motståndare tröttnade före mig tog jag som bevis på att slit faktiskt lönar sig och att vinna tre guld motiverar mig till att träna ännu hårdare, både när det kommer till drillar och fys. Jag vill inte bara behålla mitt försprång, jag vill utöka det. Därför pressar jag mig själv ganska hårt just nu, för att bli starkare, bättre och för att ha ännu mer roligt. För det är roligt att bli bättre, att utvecklas. Jag tränar igenom smärta och obehag och gör mitt bästa för att lära mig så mycket nytt som möjligt.

Jag såg en video med Keenan Cornelius för ett tag sedan där han pratade om att bli ”comfortable with discomfort” eller något åt det hållet. Att faktiskt lära sig att tycka om även de jobbigaste situationerna tror jag är en av de viktigaste delarna i framgång inom vilken sport som helst, inte minst BJJ. Tur för mig att jag har så många träningskamrater som dag efter dag gladeligen sätter mig i just sådana situationer..