Först och främst vill jag tydliggöra att jag inte på något sätt tror mig sitta på ett recept för framgång, oavsett om det handlar om BJJ, styrketräning eller vad än det nu kan vara. MEN (visst känns det som om det alltid finns ett sånt?) det stoppar mig inte från att försöka sätta ihop ett. Jag menar, är det inte därför vi är här från första början? För att försöka, misslyckas, resa oss igen, lära oss från våra misstag och i slutändan nå framgång i sakerna vi älskar?

I min mening finns det ingen hemlighet eller genväg till framgång. Det är inte heller speciellt svårt att lista ut vad som verkligen krävs och för att vara helt ärlig tror jag att de flesta, djupt inombords, är väl medvetna om precis vad som måste göras för att nå sina mål och drömmar. Däremot är alla inte villiga att ta sig an den långa, ofta ensamma väg som leder till detta. Talang och tur i all ära, inget går upp mot gammalt hederligt slit och hårt arbete!

Jag kanske inte vet mycket om framgång. Ännu. I min unga ålder har jag förhoppningsvis mycket av den varan att vänta. Något jag dock vet mer om är just att jobba hårt. Jag har alltid jobbat hårt, däremot inte alltid för rätt saker. Jag vet att det handlar om rutiner, disciplin, en förmåga att uthärda misslyckande och motgångar i hopp om framtida framgångar och kanske viktigast av allt tålamod. Man måste ge det tid. Jag minns att jag för ett par år sedan gick igenom livet med en inställning om att undvika nya saker och att utsätta mig själv för annorlunda situationer. Det är tufft att påbörja något nytt och man kan inte vänta på dagen då man går från nybörjare till fortsättare till avancerad. Med andra ord vill man inte annat än att hoppa över den bästa delen!

Det är inte lätt att gå upp klockan fem varje morgon för att hinna med att stretcha i 30 minuter och läsa i en timme innan det är dags att jobba. Det är inte heller lätt att skriva i fem-sex timmar varje dag och att ständigt leta inspiration för nya texter. Eller för den delen att med trötta muskler och sviktande motivation träna sex gånger i veckan och gå upp tidigt varje söndag för att lida sig igenom veckans fyspass.. Det är tufft. Med det sagt förväntar jag mig inte att livet ska vara lättsamt och fritt från utmaningar. Jag förväntar mig inte att nå framgång i vad jag gör utan hårt, hårt slit. Så är det bara och det har jag varit tillfreds med sedan dag ett.

Samtidigt hade jag inte ens i mina vildaste drömmar kunnat tänka mig att slit faktiskt skulle bli något roligt och att rutinerna, disciplinen och tålamodet så småningom skulle förvandlas till personlighetsdrag snarare än påtvingade aktiviteter. Jag kan inte gå en dag utan att åtminstone någorlunda stretcha allt mellan tår och fingrar. Jag blir stel, trött, musklerna rycker och jag känner mig allmänt nere. Att inte läsa med regelbundna mellanrum känns helt enkelt fel och att tänka på all den kunskap jag går miste om är i sig bestraffning nog. Jag känner mig inte hel om jag inte skriver, jag ägnar mig liksom inte åt vad jag är här för att göra. Om jag inte tränar på mer än en dag blir jag lättirriterad, spänd och mår dåligt. Vad jag med andra ord försöker påvisa är att; visst, till en början är allt som är värt något jobbigt. Vare sig det handlar om att nå toppen av en sport, bli befordrad på jobbet, etablera en bättre relation till sina nära och kära eller helt enkelt att ta trappan istället för hissen kommer det vara både slitsamt och jobbigt. Du kommer vilja ge upp. Tid är dock din bästa vän och om du ger det en chans så kan samma sak hända dig och dygderna du alltid drömt om att besitta kommer sakta men säkert förvandla dig till den person du vill vara, som du SKA vara. ”Jag måste” blir ”jag vill” och det som känns ovant förvandlas till vanor. Det är bara att bita ihop och fortsätta röra sig framåt så ska du se att allt löser sig..