En galen UFC-helg är över och två av årets största matcher slutade med gammal hederlig Jiu Jitsu. Grapplingbloggen tittar på vad som hände i de två huvudmatcherna på UFC 196, hur det hände och varför.

Först till helgens titelmatch i kvinnlig bantamvikt mellan Holly Holm och Miesha Tate. Inför detta möte var de flesta överens om vem som hade övertaget vart – Holm är diskutabelt den bästa kvinnliga strikern idag, möjligtvis med undantag för stråviktsmästarinnan Joanna Jedrzejczyk medan Tate är en av bantamviktsklassens främsta grapplers.

Holms bästa chans att behålla sitt bälte var med andra ord på fötterna och där lyckades hon hålla majoriteten av matchen. Tate fick den nu före detta mästarinnan till marken i andra ronden och var ytterst nära att avsluta den redan då, den gången kunde Holly däremot försvara Mieshas rear naked choke.

Den femte och sista ronden var ett imponerande bevis på Tates hjärta, mod och intelligens. Hon visste att ett avslut förmodligen var det enda sättet hon skulle vinna på, hon visste att hon enklast kunde göra så på marken och hon visste att Holm tänkte likadant. Tate drog ner Holly till mattan och fick in en hook innan Holm kämpade sig till oktagonens staket. Miesha höll kvar ryggen och sjönk in strypet medan Holm reste sig upp men hade fortfarande bara en hook inne. Det var här Holly i mina ögon kan ha valt fel alternativ.

Istället för att vrida sig in i strypet, förvisso mot samma sida som Tate hade sin hook på vilket försvårar manövern, valde hon att försöka kasta Tate framåt. Den erfarna och meriterade grapplern följde med, sjönk in strypet ännu djupare och efter det dröjde det inte länge förrän Holm somnade. 

Oj vad Nate Diaz vände upp och ner på världen i huvudmatchen! Efter en första rond där Conor McGregor faktiskt såg vassare upp stående och landade ett par stora slag kom Diaz tillbaka starkt och krossade irländarens drömmar om dominans över UFC:s samtliga viktklasser i andra ronden.

Efter ett par fina utbyten skakade Diaz fjäderviktsmästaren och gav honom ingen tid för att återhämta sig. Snacket inför matchen var Conors dödliga striking och Diaz överlägsna Jiu Jitsu. Vad säger det då när McGregor var den som försökte ta det till mattan? Som Nate själv förklarade var det hans striking som tog matchen dit och hans grappling som avslutade den.

En skadad McGregor gick på en halvhjärtad nedtagning som Diaz använde för att omedelbart hoppa på en giljotin. Conor försvarade på samma sätt som mot Chad Mendes på UFC 189, sekunder innan han avslutade den matchen, men mot Diaz lyckades han inte snurra hela vägen till knäna. Nate flöt vackert upp på mount, McGregor gav upp ryggen för att undvika slagen som regnade ner, han plattades ut och strypet satt som en smäck.

Grundläggande teknik avslutade två av årets och i viss mån årtiondets största MMA-matcher. Visst låg mer än så bakom Miesha Tates och Nate Diaz vinster men ändå, grattis Jiu Jitsu!