AJ Agazarm – Grapplingens egna Conor McGregor
Det kan låta lite dramatiskt men för mig känns det åtminstone som om Polaris 3 sparkade igång en ny era av grappling. En WWE-UFC-Conor McGregor era med Garry Tonon och framförallt AJ Agazarm i spetsen.
Tänk hur mycket en tillställning, en gala och två matcher i synnerhet kan förändra en hel sport. En aspekt av en sport i alla fall, nämligen den professionella sub-only rörelsen som växt fram inom grappling på senare tid.
När har det någonsin funnits en karaktär som AJ Agazarm inom grappling? Någon som tar sig an de tuffast tänkbara motståndarna, snackar skit och som alltid på ett eller annat sätt står för galna prestationer? Allt för att sälja matcher. Han påminner om någon…
Det AJ håller på att göra har redan hänt på en större skala inom MMA där den senaste och kanske mest framgångsrika upprorsmakaren heter Conor McGregor. Irländaren tog sig inte till den absoluta toppen av MMA enbart med sin kapacitet att skapa hype men det hjälpte onekligen. Utan den sylvassa tungan och sinnet för marknadsföring skulle McGregor förmodligen inte vara där han är idag.
Precis som Conor McGregor är metoderna AJ Agazarm använder sig av långt ifrån populära inom stora delar av grapplingvärlden. Skitsnack, svordomar och örfilar hör inte hemma inom Jiu Jitsu tycker vissa. Samtidigt är det svårt att minnas en match med så mycket uppståndelse som Agazarms mot Jake Shields på Polaris 3. För många av oss som följer UFC är det i ärlighetens namn ganska uppenbart att AJ inte verkligen menar vad han säger när han kallar Shields för en idiot och påstår att han dominerat honom i träningsrummet. Han säljer matchen. Men långt ifrån alla har samma förståelse och Agazarms beteende har gjort honom till persona non grata inom vissa delar av sporten.
Enligt personer med insyn i situationen, bland annat Inside BJJ-crewet som hjälpte AJ hypa Polaris 3, är det hela ett spel för gallerierna för att hjälpa professionell grappling till nästa nivå. Precis som Garry Tonon är Agazarms främsta mål att främja sporten vi alla älskar, även fast de två har olika tillvägagångssätt. Titta bara på vad han gav upp med den ökända Instagram-takeovern förra året, då han kapade Metamoris konto och lät världen veta hur Ralek Gracie behandlar sina grapplers. AJ säkerställde att han aldrig kommer tävla för den dåvarande främsta professionella aktören igen, delvis för sina egna intressen men främst för sportens bästa.
På sätt och viss offrar Agazarm sig själv för oss andra, även fast det återigen kan låta lite dramatiskt. Jag är dramatiskt lagd helt enkelt. Han målar upp en bild av sig själv som inte är riktig och som på vissa sätt skadar AJ och hans anseende. Sen finns det självfallet fördelar också, inte minst att han för tillfället är en av sportens största stjärnor. I slutändan kan vi vara glada över att grappling är mer spännande nu än någonsin och att större saker tveklöst väntar.
Metamoris startade rörelsen, Eddie Bravo Invitational och Polaris tog stafettpinnen därifrån men det är alltid enskilda individer som måste göra det där lilla extra för att ta sig över mållinjen. För UFC är det Conor McGregor och Ronda Rousey. För Jiu Jitsu är det AJ Agazarm och Garry Tonon.