Det börjar bli dags att fråga oss själva om ADCC-regler verkligen är det bästa systemet för grapplingtävlingar, eller om en ändring är nödvändig.

När vi först gick in i Vilstaarenan i Eskilstuna i lördags fick den enstaka mattan utlagd i mitten av golvet oss att tveka lite – hur lång tid kommer inte det här ta?

I efterhand var det helt rätt drag av anordnarna – det var knappt så att man ville missa en match! Medan svartbältesvärldsmästaren Venla Luukkonen och Sverigemästarinnan Gabriella Ringblom bland andra hittades på damsidan var det herrarna och de stora pojkarna i synnerhet som i mina ögon bjöd på dagens största underhållning.

Torbjörn Lundén och Hannes Åström möttes först i semifinalen i -87,9 där Hannes tog sig till final efter en jämn och händelserik historia. Ett vackert judokast från den matchen hittas på @grapplingbloggen på Instagram.

När det var dags för finalen i öppna stod de återigen på varsin sida av mattan, Torbjörn och Hannes. Efter åtta hårda minuter och en ännu tuffare förlängning höjdes Torbjörn Lundéns hand i seger och han åkte hem till Göteborg och Valhalla Jiu Jitsu med välförtjänta 5000 kronor i prispengar. Även det ögonblicket och mer från den matchen hittas på Instagram.

Utan att gnälla alltför mycket lämnade åtminstone jag tävlingen med en tråkig eftersmak. De svenska SW-tävlingarna har gått igenom ett par förändringar de senaste åren – från att använda sig av ett submission only-format till den senaste ADCC-satsningen, som är logisk och förståelig i allra högsta grad med det gemensamma målet om internationell framgång för svenska grapplers.

Personligen tycker jag inte om poäng men underkastar mig självfallet regelsystemet jag tävlar under och förstår varför poäng är nödvändiga. Ibland går det helt enkelt inte att få till avslut och dominanta positioner borde i sådana fall ge utdelning. En sak jag däremot har noll förståelse för är omedelbara minuspoäng för att dra guard.

Det uttalade målet med dessa tävlingar är att uppmana till så många submissions som möjligt vilket man lyckas med jämfört med andra svenska tävlingar. Men när brottare, MMA-fighters och andra börjar kliva över till ”vår” sport börjar systemet utnyttjas och i ärlighetens namn göra matcher mer tråkiga. Under de första tre minuterna finns inga poäng och man kan sätta sig ner på rumpan hur mycket man vill. De sista tre får man minus varje gång man drar guard och vid ett likaresultat kan man förlora matcher på detta.

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag sett den överlägsna brottaren vänta ut de tre första minuterna för att sedan ta ner sin motståndare, få poäng, ligga och hålla i och vänta på att tiden ska rinna ut. Eller att någon ligger i motståndarens guard i sex minuter och håller i för allt de är värda, för att få till en nedtagning under förlängningen (där minuspoäng gäller) och sedan hålla i tills matchen är över.

Är det vad vi eftersträvar med dessa tävlingar? Varför straffas guardspelaren? Visst är brottning en viktig del av sporten men för de som föredrar att jobba från ryggen kan det bjudas på betydligt bättre underhållning om de tillåts att dra guard utan minuspoäng istället för att tvingas stå upp och slå varandra på händerna i tre minuter för att undvika en frustrerande poängförlust.

För mig personligen handlar SW, Submission Wrestling, om två grapplers som försöker dra ut varandra. Visst kan man vinna på poäng om ingen lyckas men fokus borde ligga på submissions. Vad gäller BJJ-tävlingar är det lite annorlunda då poängspelet och taktik har större del när dräkten åker på. Medan det har sin charm har SW-tävlingar agerat som något av en fristad för oss som hellre blir utdragna i jakt på en submission än vinner en match på en fördel.

Jag förväntar mig ingen förändring och inbillar mig inte heller att någon håller med mig. Däremot var detta vad jag tänkte på efter helgens tävling och därmed ville jag dela med mig av det. Tack för ännu en rolig lördag, jag ser redan fram emot nästa resa till Eskilstuna!

Osss

Tack Von G Photography/Christofer Glatz för bilderna