Daniel Eklund imponerade i sin första tävling för Atos, då han endast var en poängförlust ifrån pallplats på Pan Ams. Gå i Daniels skor på en av årets största tävlingar, då han själv beskriver känslan, tankarna och prestationen på Pan Ams. 

Grapplingbloggen gjorde ett reportage med Daniel Eklund i veckan, där den unge göteborgaren pratade om sitt samarbete med Andre Galvao, Atos och om den uppkommande tävlingen Pan Ams i USA som för Daniels del ägde rum i torsdags.

En imponerande prestation med tre vinster och en förlust ledde tyvärr inte till en medaljplats för Daniel, som ändå kan vara stolt över faktumet att han platsar bland världens absolut bästa lilabälten. I veckans profil berättar Daniel om tävlingsdagen, hur det kändes, vad han tänkte och om de fyra matcherna i sig:

Det kliade i kroppen när jag kom in i arenan, jag visste att dagen var min, att det inte fanns någon som kunde stoppa mig. Jag hade som mål att visa min Jiu-Jitsu och vad jag är kapabel till.

Jag vann min första match med 20 poäng, kände mig trygg i matchen. Andra och tredje matchen fick jag submission, ena från ryggen till handledslås andra matchen på mount triangel till kimura. Fjärde matchen förlorade jag med två poäng. Nu vet jag att jag kan mäta mig med världseliten. För varje dag som går tar jag ett större steg framåt.

Att för första gången tävla i USA var relativt spänt, men jag tror starkt på min rutin. Man gör en stor uppoffring när man åker till en annan kontinent för att tävla och självklart är det surt att inte kunna ta med en medalj hem till Sverige.

Mina motståndare visste jag relativt lite av innan tävlingen. Men de namn jag fick reda på rent spontant av folk känner jag inget hot av inför kommande tävlingar.

I sann kampsportsanda och som den mästare Daniel till viss del redan är och tveklöst kommer bli mer av i framtiden, analyserar han sin prestation i efterhand: vad var bra, vad kan förbättras och varför förlorade jag?

Kvartsfinalen var en jämn historia och kunde med några strategiska ändringar lika gärna ha slutat med att Daniels hand höjdes. Framöver är målet satt på Worlds i sommar och då garanterar han att samma misstag inte kommer hända igen. Nederlag leder till lärdomar och lilabältenas Middle-klass får verkligen se upp när Daniel Eklund kliver in i Pyramiden i Long Beach om drygt tre månader.

Men nu börjar det intressanta, vad gör man av tre vinster och en förlust? En analys. Min analys sker i två steg; teknisk analys och helhetsanalys. I den tekniska delen ser jag över mina positioner kontra min motståndares. Jag jämför mitt game direkt med hans. I helhetsanalysen, vilket jag i detta fall behöver lägga större tyngd i, ser jag över faktorer som strategi, mentala aspekter och fysisk form. För att göra en djupgående analys måste man kunna erkänna sina misstag för att kunna förvalta dem och till sist, aldrig mer göra om dem. Det jag egentligen förlorade på var strategi, killen jag mötte såg en chans att spela ut mig. Det finns positioner jag gillar mer än andra. Och som han sa till mig efter matchen, han visste att jag ogillade vissa positioner mer. Matchen hade kunnat sluta hur som helst om jag hade varit mer strategisk.

Jag är nöjd med min presentation, mycket av min Jiu-Jitsu kom fram för omvärlden att se. Resultatet, som sagt det finns grejer att tänka över och åtgärda. Men jag kommer tillbaka till VM och då gör jag inte samma misstag igen.

”We win or we learn” är ett välkänt citat som Conor McGregors tränare John Kavanagh myntade, något som Daniel Eklund verkligen anammar. Nu vet han vad som behövs korrigeras inför kommande tävlingar och i hans ögon är den processen en njutning. För motståndarna däremot, innebär det stress. Stressen av att ha en hungrig hund, ett ungt lejon som flåsar en i nacken.

Det kändes bra att tävla för Atos. Fick bra coachning och stöd från hela teamet. Magkänslan innan tävlingen var bra och långsiktigt för min utveckling tror jag starkt på att associera mig med dem.

En ide jag använt mycket den senaste tiden som gett mig mycket motivation är känslan av att jaga något. Om jag möter någon en gång och förlorar med små eller stora marginaler, då vet man om att man närmar sig mer och mer varje gång man kliver upp på mattan. Jag gör min hemläxa och det vet dem om. För min motståndare är det stress. Men för mig är det njutning.

Som jag skrev i ”Inför PanAms: Inifrån Atos Jiu Jitsu med Daniel Eklund” är han en väldigt inspirerande individ och att följa hans resa (bland annat på @Danieleklundbjj på Instagram) är oerhört intressant. Nästa destination är som sagt VM och nu, med vetskapen om att han tillhör världens bästa i sin kategori, kan Daniel mycket väl återvända hem till Valhalla Jiu Jitsu som världsmästare i sommar.

Nu börjar resan på riktigt. Nästa utmaning är VM. Då ser jag fram emot att tillsammans med resterande svenska atleter, sätta Sverige stort och tydligt på kartan.

Jag har denna resan visat min Jiu-Jitsu och vad jag är kapabel till. Framöver är mitt mål att fullända det.

Tack igen Daniel och stort grattis till en grym prestation i Pan Ams! De här två reportagen har varit bland de roligaste jag gjort på Grapplingbloggen och hör även till de jag är mest nöjd med. Jag har aldrig intervjuat någon så tillmötesgående som Daniel förut, det var faktiskt han som kom på idén till att göra ett reportage från San Diego till att börja med. Snabba, genomtänkta svar utan så mycket som ett enda stavfel. Det är sällan jag upplever att citaten är bättre än själva texten i reportage och intervjuer som dessa, men i det här fallet är det faktiskt så.

Det är på grund av individer som Daniel jag lägger ner så mycket tid och energi på Grapplingbloggen, grymma idrottsmän som levererar både på mattan och av, samt inspirerar folk omkring sig att bli bättre, göra mer och nå sina mål. De förtjänar att uppmärksammas. Osss!

Foto: IBJJF