Bezan Mahmudi har sakta men säkert växt fram som en av Sveriges främsta kvinnliga grapplers, med stora bragder mot såväl SM-mästare som rutinerade veteraner. Läs mer om Söder Fight Gyms unga stjärna i Veckans Profil!

Under förra helgens Submit 3 stod många ut med imponerande prestationer. En av dessa var Bezan Mahmudi, tjejen som inte bara är en av Sveriges bästa tävlingsaktiva benlåsare, utan även är på god väg att ta plats bland Sveriges främsta grapplers. Efter att ha dragit ut både Elina Moestam och Patricia Kazimierczak, två Sverigemästare, på väg mot guld på Submit är frågan om hon inte redan är där.

Grapplingbloggen frågade Bezan om hur hon började med grappling och fick förvånande veta att hon inte hållit på i mer än knappt två år. Veckans Profil har av allt att döma många framgångsrika år framför sig.

Jag började träna Jiu Jitsu (NoGi) när jag var 20 år, i maj 2015. Klubben jag tränade med då hette MMA Acadamy (Millers Martial Arts) i Oslo och min tränare då var Jeff Miller. MMA Acadamy var en filial under Next Generation MMA, grundat och ägt av svartbältet och MMA legenden Chris Brennan. Mycket av det jag lärde mig det första året kommer från just Chris Brennan och hans system.

När jag hade tränat enbart NoGi i cirka 6 månader började jag lägga till grek romersk brottning en gång i veckan hos en brottarklubb i Oslo som komplement.

Sommaren 2016 bestämde jag mig för att flytta tillbaka till Sverige efter att ha bott i Norge i 3 år och började sakna familjen. Jag bosatte mig i Gävle och valde Söders Fight Gym som min nya klubb, lett utav Thomas Haaranen. Nu har jag tränat NoGi, brottning och SW i snart två år.

Bezans förebilder har alla en gemensam nämnare – samtliga är duktiga utövare både på mattan och i MMA-buren. Något hon själv har som mål att bli, nämligen en framgångsrik fighter. Men innan dess har Bezan mer att uträtta som grappler:

När det kommer till mina förebilder inom grappling så dras jag mer mot grapplingutövare som lyckats bra i MMA och inte enbart Jiu Jitsu. Imamari, Sakuraba, Big Nog, Khabib Nurmagomedov, Tony Ferguson, Shinya Aoki. Alla dessa som är kända för att våga ta risker, ALLTID jaga avslut och galna submissions. För mig så är underhållningsvärdet lika viktigt som att vinna fighten. Sist men inte minst även Demian Maia, hans sätt att kunna undvika skada är något utav det vackraste som jag sett.

Än så länge så har jag bara tävlat i SW men mitt långsiktiga mål är buren och MMA. Innan dess har jag ett par delmål inom SW jag måste bocka av innan jag hoppar in i buren.

Bezan är såklart en duktig grappler allround, men 22-åringen har gjort sig känd för sina benlås. I synnerhet heel hooks. Vad tände hennes intresse för att attackera fötterna och benen, hur har hon blivit så bra så snabbt och vart hittar hon träningskamrater som är villiga att utsätta sina knän för så mycket stryk på daglig basis? Bezan berättar:

Första året utav min träning så körde jag faktiskt inga benlås alls, då var jag mer en Kimura-tjej. Jag visste inte ens att det fanns attacker under midjan innan en gammal lagkamrat till mig vann en av sina NoGi-matcher på just heelhook. Efter det så grävde jag ner mig i benlåsvärlden och började experimentera med ingångar, kontrollpunkter och avslut i sparring innan jag ens började drilla. Efter att jag testat i sparring först och kännt hur majoriteten av mina träningspartners försvarar/kontrar dessa attacker så la jag till situationssparring och drillar baserat på situationer vi hamnat i i sparring.

För mig så är mina sparringspartners en vital del av att kunna utveckla starka och mångsidiga attacker under midjan. Att man har partners man litar på och som litar på en tillbaka. Att man är komfortabel i diverse benlåspositioner och vågar försöka kontra med attacker samtidigt som man blir attackerad utav benlås, istället för att bara klappa så fort någon isolerar ditt ben eller scrambla som en galning. Det blir svårt att utveckla ett fungerande system ifall partnern bara gör det sistnämnda. Först när jag började använda benlås så var mina attacker ”beroende” utav scrambles och mina ingångar var enbart från bottenpositiln. Utan scramblen så kunde jag inte komma till positionerna som ledde till mina ingångar. Ungefär runt årsskiftet så började jag utveckla ingångar från statiska positioner både från botten och topposition.

Tack för tiden Bezan och lycka till i framtiden!

Foto: Von G Photography