*Flashback* FILA grappling VM i Krakow mars 2010, jag tävlar och det som kan hända händer… Mitt korsband går av.

Första veckan efter beskedet var en av de tyngsta jag varit med om so far under min grappling-karriär. Ångesten och förtvivlan över att inte kunna träna på ett bra tag var minst sagt hemsk. I min almanacka var träningspassen heliga och inte ens en fika med Gud-himself skulle kunna rubba på de. Vad skulle jag hitta på nu? Att gå ner till klubben med fetaste klumpen i halsen och titta på  när de andra tränade, nej tack. Började youtuba diverse BJJ-klipp för att åtminstone hålla den mentala träningen igång. Det gick ju bra i en dag eller två, sen var det depp igen.

Konstigt nog verkade sjukt många känna någon eller själva drabbats av liknande skada som min så sakta, men säkert sjönk det in att det faktiskt inte var the end of the world. Det gäller att anpassa sig till situationen och göra det bästa utav det hela. Hitta på saker som man annars tidigare valt bort till förmån för träningen som t ex vara lite mera social, plugga lite mera, jobba lite till och annat `nödvändigt` som gör att man samlar vuxenpoäng.

Den 2 oktober blir det exakt 3 månader efter min ACL-rekonstruktion/knäoperation. Jag går på sjukgymnastik i snitt 3 ggr i veckan och det flyter på jättebra. Det finns hopp om livet! : )
Nu ser jag bara positivt på min come back och det får faktiskt ta den tid det tar för att jag ska få vara hel på mattan i bra många år framöver.

Min ortoped sa till mig att jag inte får träna grappling på minst 6 månader och det är enligt min kalkyl inte förens i januari. Kan jag inte få sparras och köra 100% så vill jag överhuvudtaget inte göra något på mattan, har min inställning varit. Jag vill ju liksom inte äventyra min rehab och har nog kanske inte tillräcklig disciplin vad gäller att hålla mig ifrån det absolut roligaste, sparring.

Häromdagen dock, tog jag mig en riktigt ordentlig funderare och insåg att jag inte bryter mot doktorns råd om jag tränar super-soft på tekniker som inte är alltför lika mina vanliga gummi-kvinnan varianter och att jag nog visst överlever ett par månader till utan att sparras.

Nu i dagarna går jag alltså min Fight no 1, den som gör att jag åter står på
mattan, men denna gång med endast mig själv som ”värsta fiende” / motståndare…