Har ni tänkt på att en del fighters har en speciell styrka i blicken, oavsett hur mycket dom ler och är avslappnade så lyser det rakt igenom när du ”låser blick” med en sådan person.
Renato ”Babalo” Sobral är en sådan fighter. Varje morgon när han kommer in för att förberedas inför sin match mot Dan Henderson så brukar vi småprata och vi håller alltid en väldigt lättsam stämning här på Fortune Gym… Men oavsett hur mycket det skrattas och busas omkring Babalo så är hans blick som en ”svart eld” eller kanske rent av samma döda blick som en vithajs. Detta är helt omedvetet och inte framtvingat för att se farlig ut på något sätt.

En annan legendarisk fighter som hade den blicken när han var som hungrigast var ju både Rickson & Royce Gracie. Royce var alltid väldigt lugn som person och väldigt skämtsam. Ända sedan han först klev in i buren i UFC 1 och skapade historia och lyfte en hel sport på sina axlar så hade han med sig något mer än pappas teknik in i buren… Han hade samma rovdjurs-blick! Visst alla MMA-fighters är tuffa personer och de flesta har en krigare som inombords…. Men denna blick är mer än så.

Kolla t ex in Wanderlei Silva under sin storhetstid i Pride eller ”Minotauro” innan Fedor- matcherna så ser ni samma sak. När jag tränar fighters och ser den blicken så vet jag att något stort är på gång utan att äns behöva se honom i buren. TUF-talangen Jonathan Brookins har den blicken och lär bli en hård nöt att knäcka för de motståndare som hamnar framför honom.

Tyvärr så har den mentala eller inre delen av Kampsport dött ut rätt mycket i och med att MMA har vuxit fram så explotionsartat. Respekt, inre lugn, fokusering, krigaranda, ödmjukhet, mental kontroll var väldigt viktiga mål inom de mer traditionella kampsporterna, men i dagens så kallade ”MMA-business” så handlar det om att göra grova stålar för promoters och därför framhävs stöddighet, gangster attityd, vildhet som mer viktiga delar att flagga med som fighter. Jag kan bara skaka på huvudet och välja att undvika dessa ”fighters” då jag skäms på en mänsklig nivå för dom.

Man kan vara en jävla kämpe i buren och ringen utan att för den delen bete sig som om man kommer från de tuffa kvarteren i ”Watts” (skitigt del av LA)… speciellt pinsamt blir det ju när man kommer från ett trevligt litet samhälle någonstans i trygga lilla Sverige. Vänlighet betyder INTE att man är svag och man blir inte farligare bara för att man har taskig attityd och guldtänder, jag lovar!

Nej, det vissa champions har i blicken som vi alla känner igen och som gör att vi inte vill vara deras motståndare är…. en enorm styrka som kommer från ett inre lugn, ett lugn som kräver att man vet att man gjort sitt bästa, att ens kropp har blivit till en perfekt pil och att själen och viljestyrkan inombords är den perfekta bågen att spänna pilen mot. Vet man det så kan man kosta på sig att vara vänlig och önska sin motståndare lycka till på ett hövligt sätt.

Mitt tips denna gång till alla som vill lyssna blir därför…. träna lika hårt på er inre krigare och att bli harmonisk och balanserad som ni gör på att slå hål i sandsäcken eller strypa era sparringpartners till sömns.

Nä, nu är det dags för mig att ta med mig mattan ner på stranden för att yoga-pass under solen! =)