Jag har blivit uppmanad av flera att blogga lite oftare. Min tanke när jag började med bloggandet här, var egentligen att bara skriva om grapplingen i alla dess former som korsar min väg, som t ex vid träning eller tävling. Fast efter långt övervägande, kom jag fram till att ett inlägg då och då om vad jag sysslar med utanför mattan kanske kunde bringa lite mera ljus över mig som person. På gott och ont…

När jag blir stor vill jag bli polis. Ska bara se till att bli antagen någon gång först. För tillfället pluggar jag civil-militärt ledarskap på Försvarshögskolan, halvtid. Jobbar 6 nätter på 3 veckor och är snart inne på mitt 10:e år som undersköterska på en akutmottagning. Minst 2ggr i veckan går jag på sjukgymnastik. Jag blev nyligen anställd på Globen för att jobba extra vid evenemang. En helg i december ska jag och några ur Svenska landslaget i SW utföra fystester på Bosön. Nästa år ska jag börja tävla igen och förhoppningsvis ta en veckas privatlektioner hos min idol Roger Gracie. Utöver det, så händer det alltid en massa saker i mitt liv…

 

 

 

Kort & Gott om Stort & Smått:

• Smeknamn jag har utifrån mitt namn Dusanka: Dusi, Dule, Dusan, Duki,Duska, Dujo,Dachi, Dulchi, Dursi, Dashi, Dush, Duchi, Dukorepa, och Dulija.
• Jag har pluggat brasiliansk-portugisiska, japanska och arabiska på Folkuniversitetet.
• Jag älskar barn och chimpanser.
• Dansat magdans och poledance.
• Jag har aldrig varit full eller ens salongsberusad.
• Grädde och champinjoner är ständigt återkommande ingredienser i min matlagning.
• Som yngre samlade jag på: TV-guider, våtservetter från flyg, kapsyler, La Vache Qui Rit ( skrattande kon) etiketter, NKOTB-idolkort m m.
• Favoritfärger är rosa och marinblått.
• Kan rapa på beställning.
• Jag har blivit skallad en gång i mitt liv. ( kanske förklaringen till mitt fisken Doris-minne). När min kompis och jag var ute en kväll på Rhodos, blev vi bra länge förföljda och verbalt sextrakasserade av en kille i en bil. Han ville göra det ena och det andra med oss. Till slut fick jag nog och sa att jag skulle göra de sakerna med hans mamma. A big NO NO! Han rusade ut ur bilen och skallade mig (grek-pygmén nådde bara upp till min haka och det kändes knappt). Jag ställde mig i värsta Ricki Lake-show fit-for-fight-posen med händerna på höfterna, snörpte med munnen, upp med ena ögonbrynet och skakade black-mama´-style med huvudet. Han blev i alla fall vettskrämd och kutade tillbaka in i bilen som en skållad råtta. Hans lika rädda chaffis tryckte ner gasen i botten och försvann. Inte mycket till streetfight, men nästan…

Om det hänt idag och med tanke på mina förvärvade kampsportsskills, så hade jag nog bokstavligt talat sprungit ifrån mig själv. Hayyyyyah! *SMACK*