Då var jag hemma från EM och tyvärr blev det bara en silvermedalj. Förlorade finalen mot samma polska jag mötte i VM-finalen förra året. Hon är grymt bra, inget snack om saken. The best woman won once again. Jag som var så himla sugen på revansch…

Om inte mitt minne spelar mig ett spratt så hände följande; Vi började stående och hamnade på mattan. Tror att det gick ca 3 min utan några poäng. Jag hörde att domaren sa något i stil med; red action (jag hade röd tröja), då började jag röra på mig och klantade till det genom att hamna i en sämre position. Lite längre fram i matchen hörde jag domaren mumla något, men jag hade motståndarens arm som täckte det närmsta örat och hörde inte riktigt. Jag ville få det han sa upprepat och försökte sträcka fram huvudet så han skulle se och höra mig tydligt för att inte tro att det jag sa var en verbal klapp, utan en fråga. Kort därefter kom en riktig klapp från mig, då jag åkte på en saftig RNC…

Dagen efter var jag taggad på att få köra i den öppna viktklassen för att försöka ta rätt valör, men då hände följande; Klockan 11.45 på fredagen lämnade jag hotellrummet för att ta mig till arenan och värma upp. Jag kom inte längre än till lobbyn där delar av landslaget satt och sa att vårt flyg var inställt och vi var tvungna att åka från hotellet kl.12. Jag trodde först att det var ett skämt, men icke. Så huxflux var vi på väg till flygplatsen. Alternativet var att stanna kvar i Ukraina till nästa dag och det var verkligen inget alternativ…

Ukraina är ett land som jag inte tror att jag kommer åka tillbaka till. Den största anledningen var maten. Jag skulle inte vilja påstå att jag är kräsen vad gäller mat och så fort jag känner att det suger till i magen så ser jag till att fylla kistan. Mission impossible för min del under EM. I Ukraina kan jag säga följande: ALLT var kryddat med dill, soppan man fick till förrätt, salladen och maten. På hotellet fick vi något kött-slafs som var svårdefinierat, man visste inte om det var fisk, fågel eller något djur däremellan. Utbudet i mataffären var heller inget att hurra för. I fyra dagar var jag konstant hungrig och det är en upplevelse jag inte vill vara med om igen. Tortyr för kroppen, knoppen och själen.

Även denna uppsättning av landslaget var en skön blandning av glada, roliga och duktiga grapplers. Första dagen var några stycken dock lite vissna för att de bantade och inte kunde äta så mycket fören dagen efter då det var invägning. Jag hade ett par fina dagar med gänget och jag hoppas att vi alla får chansen att åka på äventyr igen och representera.

Hemresan gick tyvärr inte helt smärtfritt till för en av våra deltagare pga följande: Vi mellanlandade i Budapest och gick fram till gaten med våra boardingkort. Dock behövde vi också visa upp en annan biljett som vi fått, då det var en ombokning. Anny hittade tyvärr inte sin, så hon fick övernatta i Budapest och ta flyget nästkommande dag. Jag tyckte synd om henne eftersom hon hade mest hemlängtan av oss alla. Jag skulle inte haft något emot att ha bytt plats med henne på flygplatsen om det gick och få chansen att utforska Budapest lite mera. Ungern är ett land jag kan tänkas åka tillbaka till eftersom de har väldigt god mat där…

 

 

I min grapplingkalender händer följande:

• 18-19 juni Pedro Duarte-seminarium, Årstaberg
• 2 juli SM i SW, Halmstad
• 6-10 juli MMA Academy Summer Camp, Södertälje
• 13-21 augusti BJJ-läger, Bologna

 

En liten uppmaning till alla er som åker hoj nu när vädret tillåter:

” Sakta och väl har väl ingen ihjäl,

kvickt och illa kan ingen gilla…”