Jag flydde landet för att hälsa på min mor i Bryssel. Lite semester tänkte jag, mycket tid att blogga, men min kära mor hade andra planer! Sara har på sin ”semester” agerat hennes privata djurskötare. Min mor håller nämligen på att öppna vad som kan liknas med Kolmården! Känns det som i alla fall… Hur som helst så kommer här nu, om än ex antal veckor försent, mitt inlägg om SW SM 2011. Håll till godo!

Så äntligen tog jag mitt SM- guld i -60 kilos klassen! Underbart, härligt, bäst!

Well, allting från början då. Som vanligt gick jag runt och trodde att jag vägde ca 61 kg. På torsdagen, alltså två dagar innan tävling, ställer jag mig på vågen när jag kom hem från jobbet. Den visade 62,7 kg. Då panikade jag rätt rejält. Jag tog en löparrunda runt Stångån, åt inte kvällsmat och var nere på 61,3. Planen var att hålla sig kring 61 kg efter det och sen vätskebanta lite innan invägning. Jag var måttligt road då, över att invägningen var samma dag som tävlingen och inte dagen innan.

På fredagen plockade  Anny Hammarsten upp mig, Håkan och Pasha i Linköping och sedan bar det av till Halmstad. Vi hittade till vandrarhemmet och sedan var det bara på med svettdräkt och ut och löpa för min del medan de andra käkade pizza. Jippi. Gick ner till 60,3 kg, tog en varm dusch och kröp ner i sängen. På morgonen stod vikten på 59,9 kg vilket jag också vägde in på. Ibland ska man ha marginalerna på sin sida!

Det här med att banta är jag lite kluven till. På något sätt känns det nu som att det är något som hör till tävlandet; svettdräkt, nervositeten över vikten… men jag vet ju att jag förbannar mig själv varje gång. Inför ADCC måste jag ha gått ner till 59 kg eftersom man väger in hela tiden typ.

I alla fall, back to SM. Första matchen gick mot Karin Karlsson. Jag hade sett hennes första match och kände att jag hade stående delen på min sida. Jag gick på nedtagning, hon kontrade och jag kontrade henne. Är verkligen glad över att reflexerna sitter där! Jag får ryggen och drar en rnc. Kroppen kändes bra, likaså konditionen.

Andra matchen gick mot Linda Lindström. Hon var stabil stående och efter att jag försökte ta ner henne svepte hon mig rätt snyggt. Jag hamnade underst i guard, lyckades ta mig därifrån och kastade henne. Hamnade sedan underst igen i guard och drog en kimura.

Så var jag i final. Mot Sophia Nordenö. Sophia är riktigt duktig och jag har förlorat mot henne förut. Var osäker på hennes taktik var, om hon skulle hoppa guard eller inte. Dock får man ju minuspoäng för att hoppa guard, så funderade på om hon skulle riskera att ligga under från början.

Finalerna sändes i svt, och jag kände att jag ville att det skulle bli en bra finalmatch. Jag visste också att mot Sophia måste jag gå all in från början; får hon minsta lucka kan det bli problem. Jag gick in med inställningen att det var mitt guld, jag skulle ha det och jag tänkte ta det!

Vi började känna på varandra stående och tillslut får jag en underhook, gör ett höftkast och hamnar i side. Jag är för högt med huvudet och hon är fort uppe med benen, men jag lyckas få bort dem. Hon vrider upp och jag går på ryggen. Försöker på en rnc men hon är stark och jag känner hur jag tappar den. Jag sträckte inte ut ryggen tillräckligt helt enkelt. Vi kommer upp i stående och hon klänger lite på min rygg, men jag känner att jag har balans. Hon lyckas inte ta ner mig och jag vrider runt och jag gör samma kast igen, hamnar i side och går på ryggen. Den här gången tänker jag inte låta henne komma ur och jag vinner på rnc.

http://svtplay.se/v/2470515/sm-veckan/submission_wrestling__d___svensson-nordeno__andersson-hedqvist?sb,k136017,4,f,-1

Underbart. Härligt. Finns inga ord.

Precis när jag kliver av mattan, drypande av svett, möts jag av en man som presenterar sig och berättar att jag är kallad till dopingkontroll. De ville ha 90 ml urin av mig. Hahaha! Efter att ha vätskebantat och sedan svettats en hel dag- good luck! Satt på deras dopingrum och chit chattade med kvinnan som skulle följa med mig på toan för att kontrollera att… Jaa.. att jag inte tagit med mig någon i fickan som jag kunde be kissa i min kopp, vad vet jag. Jag hävde i mig två liter vatten men ingenting hände. Lyckades klämma ut 15 ml, sedan gick jag tillbaka till tävlingen för prisutdelning men var fortfarande ”under bevakning”. De skulle minsann ha sina 90 ml!

Hade siktat in mig på guldhatten och var så lycklig över att det var på mitt huvud den skulle sitta nu! Gjorde en intervju för svt och blev utsedd till bästa kvinnliga fighter. Sämre dagar har man varit med om!

När det var dags för öppna klassen hade jag svårt att tagga till. Det är en dålig ursäkt, men ärligt talat var jag så nöjd med min insats och hade mest lust med att åka hem. Mötte en tjej vars namn jag inte minns, tror hon slutade två i öppna, och försökte ta ner henne. Länge sedan jag körde mot någon som är tyngre än mig så nedtagningen blev inte som jag ville och jag hamnade underst. Jobbade till guard och försökte där gå på armlås. Hon var bra på att försvara i guard, men hon gjorde ingenting själv. Blev en rätt tråkig match som slutade 0-0, och hon vann på domslut. Visst var det surt, men jag vet om jag hade varit mitt vanliga jag hade jag tagit henne, och det var faktiskt kul att jobba från guard under en riktig match, något som inte händer alltför ofta.

Själva arrangemanget var mycket bra organiserat, måste jag säga. Allt flöt på bra och var riktigt proffsigt.

Vad som händer här näst är att jag jobbbar så mycket jag kan för att få ihop pengar till Brasilienresan. Min cykel har blivit stulen också. Tredje cykeln på raken inom loppet av ett år tror jag. Försäkringsbolaget lät inte sådär jätteglada när jag ringde idag; ”Jag ser här att du har en cykelstöld anmäld här i år…” Jag: ”Yes, det var förra cykeln det! Det här är nummer tre i ordningen som blir stulen.” Försäkringsman: ”Hrm…”

Så nu måste jag vänta på att få polisanmälan hemskickad till min brevlåda samt skadeanmälan från försäkringsbolaget, och sedan ska jag skicka det tillsammans med kvittot på cykeln till försäkringsbolaget. Jag undrar i mitt stilla sinne varför försäkringsbolaget ska skicka skadeanmälan till mig, för att jag sedan ska skicka tillbaka det till dem, men jag tror att de är rätt trötta på mig och mina cyklar, så jag håller tyst! Så här krångligt har det inte varit förut, då har jag i princip bara ringt och dagen efter haft pengarna på mitt konto, men jag antar att jag är misstänkt för försäkringsbedrägeri nu eller något. Jag tänker i alla fall inte köpa någon ny fin cykel. De bara tar dem för mig och komplicerar mitt liv! Jag har gett upp det där försöket nu.

Idag kommer mamma, pappa och syster till mig, samt vår hund Kali och valpis Java. De ska sova i min två på 54 kvadrat tillsammans med mig och min katt. Sedan ska vi alla tränga ihop oss i en bil och åka 70 mil norrut för att gå på min kusins bröllop. Ungefär så såg alltid våra somrar ut; hela familjen inpackad i bilen som kör kors och tvärs över hela landet! Nostaligi-trip! Woho!