För ett år sedan skulle årets höjdpunkt vara så nära att jag höll på att spricka av glädje. Jag skulle  dricka så mycket vatten jag fick i mig och tänka exakt på vad jag skulle äta. Helt enkelt, jag skulle ha förberett mig till tusen på att ta i tills jag föll eller satt böjd över toalettstolen. Den åtråvärda inbjudande miljön skulle ta mig med storm, och jag skulle ha tränat för att ta ut mig mer än någonsin samtidigt som Anders skulle skrika till den höga musiken. Trots detta hade jag flinat, för det var det här jag väntat på hela året – vintersäsongen i fotbollen som skulle innebära att vi fick fys/bjjträningar hos Västerås fight team.

Tack, för att ni lät mitt lag komma och  träna så att jag kunde upptäcka bjjn. Tack för att jag i år slipper vänta och kan välja att dyka upp på klubben var eviga dag året runt. I helgen väntar Swedish open och jag tänker ge er samma energi som jag gav er då, det är dags att jag kommer ihåg att jag kan vara jävligt elak.