Klockan ringer 05.30. Småtofsarna till tävlingsfrillan är fixade sedan kvällen före. Dock har jag  placerat dem så pass klantigt att de trycker in i huvudet åt oavsett hur jag vänder och vrider på mig i mina försök att sova, så ja, jag har varit vaken sen långt innan klockan ringde.

Fast visst är det inte det vakenheten egentligen beror på. Förväntningarna snurrar i skallen, täcket åker på det ena låset efter det andra och det enda jag känner inför dagen är glädje  i kombination med ett stort självförtroende. Vikten ligger på 53,3 och jag ska tävla i -60. Ingen tränare kommer med, och det är min första friska dag efter att ha legat sjuk i en vecka, ändå känner jag på mig att det idag kommer att bli en bra dag. All prestationsångest är borta, spökena i huvudet har gått och gömt sig och jag känner att jag idag är tillåten att köra prick mitt eget game, jag törs göra vad jag vill. Jag litar på mina tekniker.

Under hösten plockade jag av mig pyjamasen för första gången sedan jag började använda den och deltog i två deltävlingar i SGL, region Öst. Jag var obekväm  och visste inte vad tusan jag skulle göra, fast jag förstod att det måste fungera på samma sätt. Visst gjorde jag vissa bra matcher men i det stora hela var jag besviken. Det spelade ingen roll att jag mötte större tjejer från avancerad- och fortsättningsgruppen som ska vara bättre än mig, för jag vill inte ha någon ursäkt att skylla något på. Oavsett om de hållt på i fler år än mig eller om de väger mer än mig så ville jag vara så bra att inte spelar någon roll!

Från att ha varit orolig, försynt och näst intill rädd (för att göra fel) under tidigare deltävlingar valde jag i lördags att ge mig själv en ny chans. Med nya grapplingtights jag sytt på hela veckan kunde jag knappt vänta tills jag fick komma ut på mattan och fullständigt skita i vad den andra tjejen ville göra, för att bara köra mitt eget race. Mina korpögon hade sett den blanka pokalen – jag skulle kriga för guldet!

Ibland är bara kropp och skalle med fullt ut, och i lördags var det just en sån dag. Efter att ha tagit mig till finalen fick jag tre väldigt roliga matcher. Två som kändes hur bra som helst, och en som kändes helt ok, men roligt hade jag! Självklart finns det alltid saker att förbättra, men den här gången väljer jag att fokusera på det som var bra. Den här gången tänker jag tillåta mig själv att vara nöjd.

 

 

 

 

 

 

 

Se mina matcher från SGL-finalen !