I ett nytt inslag på Grapplingbloggen presenterar vi veckans profil eller profiler, där en svensk uppmärksammas för en avsevärd bedrift inom grappling. Inslagets debutanter är Emad Omran och Cemil Karahan som varit i Paris och hämtat hem guld i helgen. 

I debutartikeln av ”Veckans profil” vill jag uppmärksamma två lilabälten från Prana Jiu Jitsu i Stockholm som röjt upp på på tävlingsscenen både i Sverige och utomlands under ett bra tag nu, och imponerat med ett par riktiga bragder på senare tid.

Efter guld i Supreme Leagues GI-turnering i början av året följde Emad Omran i helgen upp med ännu ett guld på NOGI-sidan. Emad figurerar alltsomoftast i dräkt på tävlingar landet och världen över och har radat upp ett par riktigt imponerande medaljer, bland annat brons och silver i EM samt SM-silver. På senare tid har det blivit en NOGI-satsning som lönade sig rejält med en vinst över ett svartbälte i finalen och ett guld i Paris i fredags.

Grapplingbloggen kontaktade Emad och bad honom förklara lite mer om Supreme League NOGI, samt frågade om skillnaderna han ser i NOGI jämfört med GI:

Supreme league är en professionell fransk organisation som gör ”team” tävlingar med lite roliga namn där färgen på bältet inte spelar någon roll utan man tävlar i olika viktklasser bara. Galan sänds även på Fransk television.

Jag blev uppringd och frågad om jag ville vara med i GI-tävlingen för några veckor sen och de gillade min prestation då så jag blev erbjuden att köra NOGI-delen också. Nu är jag 5-0 i Supreme league. 

Vad gäller NOGI-”satsningen:”

Jag satsar faktiskt inte på NOGI..  Jag tränade tre NOGI-pass inför denna tävlingen. Jag tog utmaningen för att visa mig själv att jag kunde. Senast jag tävlade i NOGI så var jag 15 år och fick stor spö. Så detta var stort för mig. Jag vill visa vägen för de yngre och på väg upp att allt är möjligt. Man måste utmana sig själv även när man är rädd och nervös. Jag vill att ungdomar som är på vägen att hamna snett finner någon form av inspiration av det jag gör och väljer rätt väg istället i form av idrott. 

Emad har vunnit över flera riktigt meriterade svartbälten i tävling vilket fått många att höja på ögonen över det unga lilabältets framfart. Som en av Sveriges absolut främsta talanger förväntar sig de flesta stora saker från Emad i framtiden. Men hur ser han själv på saken?

Bälten spelar ingen roll just nu tror jag. Jag har kommit till det stadiet att jag vet att jag är svår att slå, vilket bälte det än är. Visst, dom kanske har svartbälten, men dom har inte mitt team och mitt crew som supportar mig och förbereder mig inför matcher som dessa. Dom har inte samma gäng som supportar mig med positiva meddelanden och kärlek som blir min ved till elden.

Följ mig på instagram @emadwiththegoldmedal och se mig ta hem VM guldet till Sverige.

Träningskamraten Cemil Karahan var också med i Paris och följde upp ett imponerande par månader med SM-guld i BJJ i september samt EM-guld i Lissabon tidigare i år med ett guld i fredagens Supreme League NOGI.

Cemil har även han satsat hårt på GI:n under senare år men har alltså tagit av dräkten och kört mer NOGI på senare tid. Inför vårens efterlängtade Submit 3, där EM-mästaren ställs mot Erdem Erdal, Tarik Hopstock och David Bielkheden i en superturnering med 10,000 kronor på spel, sitter helgens guld förmodligen riktigt bra. Cemil pratade om hur högt självförtroendet är inför supermatchen mot Erdem och reflekterade över skillnaderna i hans GI- och NOGI-game:

Den största skillnaden är nog att NOGI blir väldigt mer intensivt, då dräkten åker av så förlorar man sina grepp och för många är det väldigt jobbigt, för mig är det tvärtom. Visst känner jag mig mer bekväm i GI:n men att möta en motståndare som inte har några grepp som de kan sakta ner mig med; ja då blir det fyrverkerier. 

Jag fick ett riktigt ego-boost efter Suprême League, jag kom dit sjuk utan någon kondition alls kändes det som och lyckades avsluta mina moståndare så självförtroendet är på skyhöga nivåer inför kommande NOGI tävlingar.

Nyckeln till de stora framgångarna ligger i människorna han har omkring sig och en knäskada som gav Cemil ett annat perspektiv:

Den största nyckeln skulle jag säga är mitt team, min tränare och människorna jag har runt om mig, det är omöjligt att inte lyckas med dessa människor. Jag ändrade min inställning lite efter knäskadan som gjorde att jag missade VM, jag slutade lyssna på alla röster utifrån och började lyssna mer på mig själv istället och det gav resultat.

Tack för att ni ville delta grabbar och stort grattis till gulden i Paris! På måndag är det en ny vecka vilket betyder en eller flera nya profiler – håll koll på Grapplingbloggen för att få reda på vilka!